|
Skriven av Vinter den 18 september 2008
|
Sedan slutet av Ingo har syskonen Saph och Conor flyttat från den lilla stugan precis vid havet och bor nu i en stad vid kusten. Conor har anpassat sig till det nya livet, men Saph känner fortfarande havet kalla på henne och hon saknar sin vän Faro som tillhör havsfolket. Hon är också säker på att hennes försvunne far fortfarande kan räddas.
När man läser baksidestexten till Tidvatten (The Tideknot) får man intrycket av ett rädda världen-äventyr, för tidvattensknuten som håller havet under kontroll är på väg att lösas upp och havsvärlden Ingo kommer välla in över land. Men egentligen är det en rätt liten del av Tidvatten som handlar om det. Fokus ligger på Saph och hennes försök att finna balans mellan krafterna från jord och hav. Hon längtar ständigt efter havet, men tvingas inse att hon gång på gång skadar sin omgivning när hon ger efter och hennes svartvita syn på världen får ett antal hårda törnar under berättelsens gång.
Om äventyret i Ingo var för enkelt för att riktigt engagera så är Tidvatten mörkare och mer smärtsam, med en havsvärld som är ännu mer trolsk och definitivt mer farlig än i den tidigare boken. Även i Tidvatten löser sig saker och ting lite väl enkelt mot slutet, men det är en läsvärd och vackert skriven barnbok som får mig att önska att jag hade varit hälften så gammal – för rätt läsare kommer Helen Dunmores havsvärld vara magisk på riktigt.
Recension av Ingo:
http://www.catahya.net/litteratur/recensioner.asp?id=537
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
