|
Fallet Charles Dexter Ward
|
|
Skriven av Vinter den 26 september 2008
|
Det sägs att kunskap är makt, men i en berättelse av H P Lovecraft är ökat vetande sällan något att eftersträva. Risken är stor att man hittar något man inte kan hantera och sökandet efter kunskap blir en väg till vansinne.
I Fallet Charles Dexter Ward (The Case of Charles Dexter Ward, 1927) är det unge Charles Ward som börjar släktforska och känner en särskild fascination för förfadern Joseph Curwen, en man som väckte avsky och skräck i sin omgivning. Tiden går och Charles stänger in sig allt mer bland dammiga böcker och skumma experiment. Till sist blir han inlagd på psyket och en läkare, doktor Willet, börjar rota i vad som egentligen hände. Långsamt avslöjas fler och fler samband mellan Charles och hans förfader, samt vad den senare sysslade med som fick alla att frukta honom.
Ganska ofta tycker jag att Lovecrafts verk är mer intressanta än bra, men även när varken språket eller berättelsens upplägg faller mig i smaken räddas det av att hans värld av kosmiska krafter som ibland påverkar människors liv på de mest fasansfulla sätt ofta känns så uråldriga och ogripbara som de påstås vara. "De hade mött det okända och funnit att de saknade känslor att reagera på det sätt som de vagt tyckte att de borde." Något annat jag alltid gillar är stämningen, och stämningen i Fallet Charles Dexter Ward är lika vriden och sjuklig som stackars Charles mentala tillstånd.
Fallet Charles Dexter Ward är den första längre berättelse jag har läst av Lovecraft och jag tror att jag föredrar hans kortare verk. Hans berättarstil är ganska vag och full av antydningar, och i den här romanen som har en mer distanserad berättarröst än exempelvis Skuggan över Innsmouth som jag kommer recensera senare, blir det stundtals nästan stillastående. Trots att Fallet Charles Dexter Ward inte på något sätt är en tjock roman hinner det ändå bli några antydningar och obestämda beskrivningar (och ”osunda lukter”) för mycket.
Lovecrafts språkbruk har varit föremål för mycket hån och när jag fastnar i någon extra adjektivöverlastad och tilltrasslad mening är det inte svårt att förstå varför. När det är som bäst är det nästan hypnotiskt i sin febrighet, men gränsen till det ofrivilligt komiska är tunn och rämnar då och då.
Allt som allt har Fallet Charles Dexter Ward mycket av det som är bra och intressant med Lovecrafts författarskap – som stämningen och det ofrånkomliga vansinnet – men också en hel del av det som är mindre bra. För den som inte har läst något av Lovecraft förut men är nyfiken skulle jag rekommendera något annat, som redan nämnda Skuggan över Innsmouth.
Fallet Charles Dexter Ward har tidigare getts ut på svenska med titeln Gengångaren. Det här är en reviderad översättning.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Ningauble · den 27 september 2008, 06:59
|
Jag vet inte om det är relevant i sammanhanget, men romanen var aldrig avsedd för publikation -- således är detta i princip att betrakta som ett obearbetat första utkast (och HPL brukade skriva 3-4 utkast innan han blev nöjd).
|
|
#2 · Lampros · den 27 september 2008, 10:44
|
Svenskan är ett adjektivfattigt språk, engelskan däremot är rikt på adjektiv. Således ingen lätt sak att översätta en sån författare som Lovecraft...
|
|
#3 · Vinter · den 27 september 2008, 14:02
|
#1 - Inte för att det spelar någon roll för recensionen, men intressant att veta ändå. :)
#2 - Tja... Känslan i böckerna går att överföra, och det är viktigast för mig. Jag läser ju liksom inte Lovecraft för språkets skull.
|
|
#4 · Vinter · den 27 september 2008, 14:03
|
Förresten, Ningauble, du var på något sätt inblandad i både Fallet Charles Dexter Ward och Skuggan över Innsmouth, eller hur? Vad tyckte du om översättningarna? Jag tyckte att den senare hade en mer modern ton. Den var mer bekväm att läsa också. Däremot ska jag inte ge mig på att uttala mig om vilken som var mest originalen, jag har inte läst tillräckligt mycket på engelska för det.
|
|
#5 · Vinter · den 27 september 2008, 14:03
|
"som var mest lik" skulle det såklart stå.
|
|
#6 · Ningauble · den 27 september 2008, 22:41
|
#4: Jo, den senare är ju faktiskt översatt nu, år 2008. WARD är översatt 1975, med vissa korrigeringar utförda senare (redan 2006, faktiskt). Jag tycker om båda översättningarna -- WARD hade vissa brister ursprungligen, men det som var bra i den var å andra sidan riktigt bra, och det finns förhoppningsvis kvar.
(Kan förresten tillägga att jag missade en grej i SKUGGAN ÖVER INNSMOUTH: På s. 62 skall det stå "briggen Elizy å snaubriggen Ranger" och inget annat.)
|
|
#7 · Glaran · den 27 september 2008, 22:51
|
Lovecraft ska läsas på originalspråk. Det svenska språket är för fattigt för att kunna beskriva den kosmiska skräcken.
|
|
#8 · Vinter · den 27 september 2008, 23:14
|
#7 - Hah. Det är ju inget konstigt om man vill läsa på originalspråk för att man föredrar författarens egna ord, men att Lovecraft inte skulle funka på svenska för att det är för "fattigt" klassar jag som trams. ;)
|
|
#9 · Glaran · den 30 september 2008, 09:13
|
#8: Jag klassar dig som trams! ;P
|
|
#10 · Vinter · den 30 september 2008, 12:59
|
*kastar en handske framför Glarans fötter*
|
|
#11 · Rogie · den 21 januari 2012, 19:56
|
Jag tyckte att läsningen var tillräckligt spännande att bli läst även om jag tycker att noveller Re-animator är mycket läskigare. Dock tycker att det känns som om någon annan berättar historien som ett uråldrigt reportage.
Fallet Charles Dexter Ward är inte Lovecrafts bästa arbete men det är ett bra arbete för ett oarbetat första utkast.
|
|
#12 · Beowulf · den 27 november 2012, 20:53
|
Jag tillhör dem som gärna skulle vilja tycka om Lovecraft. Varje bok innehåller en idé som skulle kunna bli bra - i händerna på en annan författare. Tyvärr är han så usel att alla historier faller platt till marken. Även denna.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
