|
Skriven av Luna Noire den 8 december 2008
|
På ytan är Aislinn som vilken sjuttonåring som helst, men hon har en ovanlig förmåga. Hon kan se oknytt, vilka är osynliga för vanliga människor. Detta måste hon hålla hemligt, inte bara för andra människor utan också för oknytten, något som blir extra svårt när en av dem, den vackre Keenan, plötsligt visar ovanligt stort intresse för henne. Det Aislinn inte vet är att Keenan är kung över älvornas Sommarhov och att han har valt henne till sin drottning. Och han är beredd att göra allt för att få henne.
Älvorna och okytten i Mer än ögat ser är faeries hämtade från den keltiska mytologin. De är något helt annat än de tomtar och troll som vi här i Norden förknippar med oknytt. Eftersom många av dessa väsen inte har någon motsvarighet i de nordiska folksägnerna har översättaren tvingats hitta på nya svenska termer för dem. Något som funkar rätt bra, även om en del svenska ord som älva, alv och troll används lite ungefärligt.
Läsaren kastas rakt in i handlingen, bakgrundinformation ges efterhand och i måttliga doser. Tempot förblir högt, för det är mycket som ska hinnas med. Men ibland önskar jag att Marr gett sina karaktärer mer utrymme att utvecklas på. Jag kommer aldrig riktigt nära någon av dem. Särskilt Keenan känns blek (trots att han är Sommarkung) och jag förstår faktiskt Aislinn som inte vill ha honom.
Men detta vägs upp av den fascinerad värld som Marr målar upp, vilken till viss del är vår egen men också befolkad av fantastiska uråldriga varelser. Gammal folktro vävs på ett självklart sätt in i 2000-talet och sagoväsendena använder mobiltelefoner lika naturligt som de använder magi.
Aislinn bevisar också att bara för att man råkar ha ett bestämt öde så behöver man inte acceptera det villkorslöst. Till och med uråldriga profetior går att förhandla om. Ett budskap så gott som något i en modern saga.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
