|
Skriven av crestfallenforyears den 2 april 2009
|
En vacker ung man kör påtänd längs en väg med en flaska whisky fastklämd mellan knäna. Han blir distraherad av något som verkar vara brinnande pilar och åker av vägen. När han vaknar upp ligger han svårt sönderbränd på sjukhusets intensivvårdsavdelning och inser att hela hans liv är över. Han är nu ett monster och det enda som återstår för honom är att ta sitt eget liv.
Men en excentrisk kvinna dyker plöstligt upp vid hans sjukhusbädd. Hennes namn är Marianne Engel och hon påstår att de var ett par för sjuhundra år sedan i Tyskland då hon var en nunna och han en brändskadad legosoldat som hon behandlade. Hon börjar berätta historien om deras liv för hundratals år sedan, men det vrak som ligger i sjukhussängen vägrar att tro henne.
Hon börjar besöka honom allt oftare tills hon är där nästan varje dag och de få dagar hon inte är det blir outhärdliga för den brännskadade.
Hon berättar inte bara om deras tidigare liv, utan också historier om andra vars kärlek var storslagen och odödlig. Han börjar alltmer fästa sig vid Marianne, men kan inte låta bli att försöka ta reda på vad det är som felas henne. Hon påstår att hon har ett flertal hjärtan i sig som hon ger bort till de gargoyler hon skulpterar. Dessutom åker hon då och då in på sjukhusets psykiska avdelning och han kommer snart fram till att hon antagligen lider av schizofreni.
Men trots det kan han inte låta bli att inse att det är först nu, efter den hemska bilolycka, som han liv verkligen kan börja - trots att han är ett monster.
En förtrollande berättelse om kärlek och förmågan att kunna göra det bästa av sitt liv. Boken är vacker, men ofta mycket sorglig. Mariannes historíer vävs skickligt samman med romanen och utgör ett vackert slutresultat.
Man får aldrig reda på berättarens namn, men det gör inte så mycket medan man läser boken. Det får snarare hans känslor att framkomma tydligare.
En bok jag skulle kunna läsa ett flertal gånger till. Den var enkel, men samtidigt djup och det fanns mycket skönhet bakom orden. Andrew Davidsons debutroman är en stark bok om kärlek som kan överleva vadsomhelst, och jag rekommenderar den starkt till alla som vill ha en något annorlunda romantisk historia. För trots att den handlar om ett väldigt sönderskrivet ämne så lyckas Davidson undvika de flesta av de vanligaste klyschorna. En mycket bra berättelse om tid och rum, besatthet och konst.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
