|
Skriven av crestfallenforyears den 6 april 2009
|
Corleu tillhör vägfolket, men han är annorlunda med sitt vita hår och förmågan att läsa och berätta historier. Vägfolket har nu fastnat i ett ingenmansland där ingenting någonsin förändras och där det borde vara vinter fastän det är vår. Corleu är den ende som tycks märka något - de andra tycker att han är galen när han försöker uppmärksamma dem på detta. Men han vet att om ingen gör någonting kommer de att vara fast här för alltid, gående i cirklar.
Ett mörkt hus dyker upp från ingenstans och Corleu känner omedelbart igen det som Guldkungens hus, ett hus som bara finns i sagor och barnramsor. Trots det träder han in i huset - det är ju trots allt den enda chans han anser sig ha. Väl där förklarar Guldkungen att han kan hjälpa Corleu men bara om Corleu i sin tur hjälper honom att finna en sak han desperat vill ha i sin ägo. Det han vill ha är Svanens hjärta och han sänder iväg Corleu för att finna det med endast en riktlinje; att han ska fråga Blinda Frun om hon vet vart Svanens hjärta är gömt. Corleu skickas ut på ett sökande som får stjärnor att väckas till liv och han själv att förändras.
Boken är skriven på ett väldigt melodiskt, poetiskt språk som ibland går lite överstyr. Då och då blir det lite för mycket poesi och mindre handling, vilket är aningen irriterande. Dessutom är första halvan av boken ganska tråkig, medan andra halvan lyckades intressera mig aningen mer. Besvärjerskan och Svanen borde ha varit bättre än den var. Handlingen verkade väldigt spännande och den verkade vara en lite annorlunda slags fantasy. Men någonstans blev det fel och därmed tråkigt.
I den sista delen började saker och ting hända med lite snabbare tempo, vilket lyckades få mig att hålla ögonen öppna. Jag har lite svårt att bestämma mig för om jag tycker att den här boken är bra eller dålig - den ligger precis på gränsen. Jag tror att jag kommer att läsa den andra delen i serien, men det är väl det mest positiva jag kan säga om boken.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Julle · den 7 april 2009, 04:33
|
Det här är en av de bästa fantasyböcker som har översatts till svenska. Dröms, poetisk, fångande, fascinerande och alldeles underbar. Jag rekommenderar den varmt.
|
|
#2 · Vinter · den 7 april 2009, 20:04
|
Jag tyckte mer om Svanen och eldfågeln. Men det var länge sedan jag läste någon av dem.
|
|
#3 · Farraw · den 7 april 2009, 21:27
|
Jag tycker också väldigt mycket om de här böckerna. Jag tycker Julle fångade boken väldigt bra i sin beskrivning.
|
|
#4 · Reborn · den 7 april 2009, 22:31
|
Det är vackert skrivna böcker. Handlingsmässigt kan de kännas tama och ordinära ibland, men allt som allt -- om så enbart på grund av språket -- rekommenderar jag dem. Håller med Julle om att det troligtvis tillhör något av det mest intressanta man kan finna inom den alltför begränsade och oftast mediokra kategorin av översatt fantasy.
|
|
#5 · Glo · den 8 april 2009, 11:47
|
Hm. Jag har fortfarande inte läst den här på engelska. Börjar bli dags för en omläsning, tror jag.
|
|
#6 · crestfallenforyears · den 8 april 2009, 18:04
|
Absolut. Språket är väldigt fint och utbroderat. Men det var något i denna roman som saknades, enligt mitt tycke, och detta gjorde att jag inte gillade den speciellt mycket. Men visst, boken var mycket speciell och originalitet är alltid uppskattat hos mig.
|
|
#7 · Sandy · den 26 maj 2009, 17:21
|
Som Vinter skrev, tycker mer om Svanen och Eldfågeln, men det är nog endast handlingen ;)
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
