|
Pride and Prejudice and Zombies
|
|
Skriven av Feejay den 2 juni 2009
|
"It's a truth universally acknowledged that a zombie in possession of brains must be in want of more brains."
Jane Austens klassiker om Elizabeth Bennet och Mr Darcy behöver knappast någon närmare beskrivning, men för er som inte känner Austen så bra kan jag ge en ändå.
Det är från början ett klassiskt kostymdrama som handlar om familjen Bennet, bestående av Mr Bennet, den allt för sävlige maken och fadern som helt tappat respekt för sin fru, Mrs Bennet som är totalt karltokig, utan förstånd eller insikt, kort sagt en av de mest fjantiga kvinnorna i hela England. Hon har ett enda mål i livet - att få sina fem döttrar bortgifta med rika män. Jane och Elizabeth, de två äldsta döttrarna, har mot all förmodan lyckats växa upp till kloka och förnuftiga unga kvinnor medan Mary, Kitty och Lydia är bortom all hjälp.
Historien börjar med att familjen Bennet får reda på att huset Netherfield just blivit uthyrt av ett sällskap med två rika män, Mr Bingley och Mr Darcy. Mrs Bennet tjatar på sin man att han skall hälsa på deras nya grannar, och till slut ger han efter, och där efter inträffar den ena förvecklingen efter den andra. Mellan Jane och Mr Bingley uppstår genast tycke, men den stolte Mr Darcy tycker att familjen Bennet är allt för låg status för män som dem. Mr Darcy kommer direkt på fel fot med Elizabeth, som har mycket bestämda åsikter och inte är rädd för att uttrycka dem.
Seth Grahame-Smith har tagit detta klassiska mästerverk och behållt det förtjusande talet, de höviska manéerna, de underliggande meningarna i varje rad, men samtidigt förbättrat handlingen med litet blodig, rå action, zombies hungriga efter hjärnor och humor som matchar det nya konceptet. Visserligen har jag aldrig läst Stolthet och Fördom, bara sett serien från 1995 sisådär 311 gånger, men jag är rätt så säker på att Elizabeth varken har en katana eller tränar i en kojo, eller för den delen är upplärd i the deadly arts i ett shaolintempel i Kina.
Men det blir så mycket roligare på detta sättet.
Seth låter också karaktärerna tala fritt och, hur höviska de än är, så framträder äntligen Elizabeths något mordiska sida i sitt rätta ljus. Aaaand I luuuv it.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Glo · den 3 juni 2009, 17:54
|
Nu har jag fått en till anledning att läsa Pride and Prejudice!
|
|
#2 · Julle · den 4 juni 2009, 03:47
|
Alla andra anledningar än "det här är en bra bok" är underlägsna, dock. Austen bör läsas för hennes egen skull.
|
|
#3 · Brandoch Daha · den 4 juni 2009, 10:06
|
"Det är från början ett klassiskt kostymdrama"
Om du inte har läst boken kanske du ska vara försiktig med att beskriva den. Jag har läst originalet och bläddrat i Grahame-Smiths hopkok, och även om idén är kul och resultatet OK så är det en förbaskat mycket sämre bok än originalet, som är en välskriven och underhållande romantisk satir över England på 1810-talet.
Kärnan i Pride and Prejudice har inget med "förtjusande tal och höviska maner" att göra. Då har man missförstått.
|
|
#4 · Glo · den 4 juni 2009, 11:28
|
Bara av nyfikenhet. Vem eller vad har man missförstått? Författarens intention? Den rådande tolkning inom akademiska cirklar? Annat?
|
|
#5 · Brandoch Daha · den 4 juni 2009, 12:01
|
Ja och ja. Kärnan i boken - och det kräver ingen avancerad tolkning - är samhällskildring och mild satir. Men kostymdrama? Hur kan en bok vara ett kostymdrama? Det spills inte anmärkningsvärt många ord på folks klädsel i boken. Nu kanske jag är lite elak mot recensenten, men jag blir irriterad på tonårsuppfattningen om P&P att den är en skir romantisk saga.
|
|
#6 · Ultramarin · den 11 juni 2009, 01:54
|
Personligen blir jag mest störd på att någon faktiskt tjänar pengar på att skriva en zombieversion av Pride and Prejudice. Kunde författaren inte komma på en egen historia eller? :P
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
