|
Skriven av crestfallenforyears den 24 september 2009
|
Den karismatiske vampyren Lestat befinner sig i New York, tätt i hälarna på en mäktig drogkung som han har följt efter det senaste halvåret. Kort därefter dödar han denne genom att dricka hans blod, men efter sin död dyker drogkungens spöke upp och får Lestat att lova att se efter hans vackra dotter Dora. Han vill också att Lestat ska ta hand om de religiösa reliker som han samlat på sig under sitt liv. Lestat går visserligen med på detta, men han har egna problem. Någon eller något har under en lång period följt efter honom och han har nu äntligen fått veta vad detta är - Djävulen själv. Han kallar sig själv Memnoch och förklarar för Lestat att en strid pågår mellan honom och Gud, som han, Djävulen, kan vinna om han bara får hjälp av Lestat. Memnoch tar med vad han hoppas är hans blivande högra hand på en resa tillbaka i tiden där Lestat får bevittna såväl Skapelsen som korsfästelsen, Himlen såväl som Helvetet. Memnoch berättar under tiden sin egen historia om hur han föll och varför han blev Guds motståndare. Och Lestat måste göra ett val - ska han gå med på att bli Memnochs medhjälpare eller inte?
Detta är nog den absolut svagaste boken hittills i The Vampire Chronicles. Handlingen verkade vara intressant och ovanlig - en vampyr som inbjuds att se både människans och religionens utveckling. Men boken var lika tråkig som den Himmel Anne Rice beskriver - idel änglasång och ljus. Allting var förutsägbart och romanen bjöd inte på några direkta överraskningar. Dessutom retar jag mig på att om namnet Lestat hade blivit utbytt mot något annat så hade ingen kunnat gissa att Memnoch the Devil tillhörde Vampyrkrönikan. Den här boken känns helt onödig på något sätt, och även om det faktiskt finns avsnitt som är bra så förtar de sämre delarna mycket av läsnöjet. Språket är lika utbroderat och fint som vanligt, men det räcker knappast för att göra boken bättre. Nej, Memnoch the Devil gjorde mig riktigt besviken.
Dessutom kan jag inte låta bli att undra vad Anne Rice numera själv tycker om denna bok, frälst som hon har blivit. Emellanåt framställs Gud som både halvgalen och egoistisk, och jag kan inte tänka mig att det går så bra ihop med en katoliks tro.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Skuggsjäl · den 24 september 2009, 17:49
|
Håller fullt med. När man läser den efter de andra böckerna undrar man vad det är som har hänt.
|
|
#2 · Shinjitsu · den 9 augusti 2011, 22:53
|
Den här boken var den som fick mig att stänga dörren till Rice-vampyrerna för gott. Inte bara är det en helt menlös bok; Den praktiskt taget våldtog min favoritkaraktär i samma veva.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
