|
Skriven av crestfallenforyears den 5 oktober 2009
|
Chloe Saunders har kanske inte det perfekta livet med en far som ständigt är bortrest i affärer, ständiga byten av lägenheter och nya skolor men hon har i alla fall alltid ansett sig själv vara normal.
Men den illusionen slås i bitar när hon ser sitt första spöke. Vilket råkar vara i skolan, dessutom. Och spöket ifråga har blivit fasansfullt vanställt av något frätande och framstår för Chloe som en demon från hennes värsta mardrömmar. Inte undra på att hon springer skrikande genom skolan i ett försök att bli av med spöket som desperat vill prata med henne.
Hon vaknar upp i en sjukhussäng och får höra att hon haft ett sammanbrott och var tvungen att sövas. Efter att hon försökt ta sig loss ifrån de lärare som höll fast henne för att hindra hennes flykt, har hon klassats som instabil och i behov av psykriatisk vård. Hon hamnar på Lyle House tillsammans sex andra ungdomar. Bland dessa finns den trevlige Simon och hans tystlåtna jätte till bror vid namn Derek samt Rae som hyser en ohälsosam fascination för eld. Snart upptäcker dock Chloe att ungdomarna på grupphemmet döljer hemligheter som kan liknas vid hennes egna, men den mörkaste hemligheten är den grupphemmet i sig självt döljer.
När det gäller urban fantasy finns det ingen författare jag hellre läser än Kelley Armstrong. Hittills har jag bara läst de första böckerna i hennes serie Otherworld, men bestämde mig för att prova på hennes trilogi för unga vuxna; Darkest Power, som utspelar sig i samma värld som den tidigare serien men i övrigt inte har något mer gemensamt med denna.
I början av boken är Chloe Saunders den typiska huvudpersonen i vilken ungdomsbok som helst - hon har inte några former, ingen pojkvän och är inte speciellt populär. Hon är en person som få egentligen lägger märke till, på gränsen till mesig. Men olikt de flest andra som har förmågan att tala med spöken i literaturens värld, så reagerar hon på ett väldigt mänskligt sätt - hon blir rädd, och hon tänker inte befinna sig i spökets närvaro länge nog för att ta reda på hon rädslan är befogad. Hennes flyktinstinkt tar över och hon har inte en tanke på att spela hjältinna. Och Chloe fortsätter faktiskt att vara en trovärdig karaktär genom hela boken. Hon är inte perfekt, hon är inte ständigt oskyldig och hon är en väldigt trevlig person att läsa om.
Det går lite snabbt i vändningarna ibland, och det känns som om Armstrong har varit otålig att komma fram till vissa händelser i boken och då högt tempot en del för att det ska gå snabbare. I övrigt har jag inget jag kan klaga på. The Summoning är helt klart en ungdomsbok, men det är vad den ska vara och inget som stör. Stämmningen som genomsyrar boken är alltigenom olycksbådande, även om den bryts av med ett par humoristiska kommentarer då och då. I vilket fall som helst så är The Summoning en bok som jag rekommenderar varmt.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
