|
Skriven av Vinter den 3 september 2009
|
Paranormal romance, det vill säga romantikböcker med mycket övernaturliga inslag, är en genre som har växt sig väldigt stor. Sherrilyn Kenynon ska tydligen vara en av genrens bästsäljande författare, så när en av hennes böcker översattes till svenska blev jag nyfiken på vad som är grejen.
Keiron är en ”mörkrets jägare”, en odödlig vampyrisk typ som jagar demoner. Amanda har en udda familj som består av häxor och vampyrjägare, men hon vill helst bara leva ett vanligt liv. Det får hon såklart inte, för i en attack som egentligen var riktad mot hennes tvillingsyster blir hon kidnappad och vaknar upp fastkedjad vid Keiron som också har blivit tillfångatagen. Det är en mäktig demon som är ute efter dem, och tillsammans måste de försöka överleva och skydda Amandas familj, samtidigt som de dras mycket starkt till varandra och måste hantera diverse pinsamma problem som att Keiron tydligen kan förlora sina demonjägarkrafter om han ligger med Amanda.
Mönstret är välbekant för alla som någonsin plockat upp en Harlequin-roman eller två. Man och Kvinna möts och gnistor börjar flyga, men både yttre och inre krafter står ivägen. Ofta är de väldigt irriterade på varandra till en början. Dessutom har båda känslomässigt bagage som ställer till det. Mannen har vanligtvis blivit utsatt för något tidigare som gör att han inte vill komma nära någon och Kvinnan är vanligtvis rätt tillknäppt, så mötet med Mannen blir ett sorts sexuellt uppvaknande för henne.
Det här kan man såklart ha invändningar emot – jag tycker exempelvis att mycket av det känns rätt trist och unket – men att kritisera det mönstret i en romantikroman skulle vara som att kritisera att det finns explosioner och slagsmål i en actionfilm. Det hör dit och gillar man det inte så är det bäst att hålla sig borta från genren.
Det största problemet i Nattens begär är språket. Bara efter några sidor tyckte jag att det var något som kändes väldigt snett, som att tonen inte gick ihop med innehållet. Amanda är en nutida 26-åring, som tänker saker som ”åh, du milde himmel” när hon spanar in en het kille. Okej… Så jag letade upp ett utdrag ur originalet, och kunde konstatera att i jämförelse så känns översättningen långsam, tantig och obekväm, lite som när en 60-åring försöker prata ungdomsslang. Översättaren har inte alls lyckats fånga tonen i originaltexten.
Annars är Nattens begär rätt rolig, trots att språket dämpar den egenskapen, och sällar sig till de fantasyromaner som hämningslöst kastar in precis allt i en nutida stadsmiljö: vampyrer, demoner, häxor, antika gudar och en hel hög med andra. Bara fans moster saknas. Det är kul. Men jag är inte intresserad av att läsa mer av Kenyon. Jag har inget emot romantiska inslag i en bok, men när de utgör huvudhandlingen och dessutom följer det typiska Harlequin-mönstret så är jag inte så intresserad. Gillar man däremot halvporrig övernaturlig romantik kan man säkert gilla Nattens begär. Men läs den på engelska (Night Pleasures) i så fall. Jag delar ut en väldigt svag tvåa.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
