|
Skriven av crestfallenforyears den 12 april 2010
|
Harper Connelly känner av de döda. Hon kan hitta lik genom ett underligt sjätte sinne, och när hon väl har funnit kroppen så upplever hon dess sista sekunder i livet tillsammans med den. Det är ingen härliga gåva, men Harper anser att hon gör de döda en tjänst genom att hitta dem och, förhoppningsvis, få reda på vad som hände med dem.
Därför åker och hon och hennes bror Tolliver runt i landet vart än deras tjänster är efterfrågade. Självklart tar de betalt, och detta är den största anledningen till att de flesta betraktar dem som giriga charlataner. Därför ser syskonparet till att alltid göra sig jobb, snabbt lösa in checken och sedan försvinna. Men när de kommer till den lilla staden Sarne för att hitta en ung flicka, som Harper är säkert på är död, är det plötsligt inte lika lätt att ta sig därifrån. I Sarne finns en hemlighet som bara ett fåtal vet om, men dessa har redan gått begått brott för att dölja den.
Jag erkänner att jag är en hycklare - jag ogillar deckare, men släng bara in lite övernaturligt och läser jag det gärna. För det är precis vad Charlaine Harris Grave Sight är; en deckare med en del övernaturliga detaljer. Till mitt försvar kan jag säga att Harris är en mycket bra författare med ett behagligt språk och levande karaktärer.
Omslaget till trots så finns det inte mycket humoristiskt i denna bok. Visst beskrivs och uppmålas en del saker med glimten i ögat, men i övrigt så håller sig hela handlingen på en relativt seriös nivå, vilket inte riktigt stämmer överens med det jag tidigare läst av Harris. Handlingen är centrerad kring en spännande intrig som man snabbt fångas upp av och gör att jag blir ovillig att lägga ifrån mig boken innan jag fått reda på hur allting egentligen ligger till. För en sådan liten stad så är det en hel massa olika figurer som dyker upp, och vissa dröjer medan andra snart försvinner igen.
Det finns egentligen inte så mycket att säga om boken, men jag ångrar inte att jag läste den. Kanske inte exakt vad jag väntade mig, mestadels på grund av avsaknaden på kvicka kommentarer och roande anmärkningar, men en bra och lite annorlunda deckare, som definitivt borde placeras bredvid Stieg Larsson och Camilla Läckberg, om så bara för att pigga upp det hela lite med sitt rosa omslag.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
