|
Skriven av Luna Noire den 13 november 2009
|
Ett prestigefyllt jobb lockar den unge amerikanske advokaten Trey du Bois till Paris. Han ska arbeta för den excentriske millionären Michel Lecureaux och hans make Gabriel, vilka har rykte om sig att vara ett par mycket krävande klienter. De är också de vackraste varelser Trey någonsin har sett, nästan för perfekta för att vara äkta. Och otroligt nog verkar de tycka om honom, ett intresse som går långt utöver det professionella. Trots att han i det längsta försöker undvika att bli privat med sina klienter finner sig Trey allt mer involverad i Michel och Gabriel. Samtidigt börjat otäcka och underliga saker hända. Någon vill Trey illa. Och kanske har det med Michel och Gabriel att göra.
Paris Immortal är i sin helhet en rätt lågmäld vampyrroman. Men Roits anspelningar och suggestiva stämningar blir väldigt effektfulla. Större delen av romanen berättas av Trey, men Michel får också komma till tals då och då. Som läsare känner jag verkligen med Trey, som tidvis undrar om han håller på att bli galen och som kämpat med att finna logiska förklaringar till alla de underliga händelser han får uppleva. När han till slut ställs inför fullbordat faktum och tvingas erkänna att vampyrer faktiskt finns har han hunnit genomlida en hel del.
Roits språk är enkelt och lättläst, ofta lite korthugget och fragmentariskt. I de mest intensiva styckena är det förvånansvärt lite beskrivningar. I stället får vi uppleva det genom Treys direkta tankar. Men precis som det finns partier med hög spänning finns det också lite för många transportsträckor där inget särskilt händer för att föra berättelsen framåt.
Den här romanen har inte mycket att göra med den bit-lit som frodas i Stephenie Meyers spår. Roits vampyrer är betydligt otäckare, även om de döljer det skickligt. Möjligen tycker jag att den blir något för sentimental mot slutet, men den lämnar öppet för en lovande fortsättning.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
