|
Skriven av crestfallenforyears den 27 maj 2010
|
Anita Blake, vampyrjägare, zombieåkallare och monsterexpert, har slutligen valt Jean-Claude, stadens vampyrmästare, över varulvskungen Richard och den brytning som detta orsakade mellan henne och varulven förbättras ju knappast av att hon, Jean-Claude och Richards är sammanbundna med hjälp av magi och blod, så länge de lever. Richard är för tillfället ute ur staden i studier, när vampyrernas allsmäktiga och skrämmande Råd dyker upp i staden. De är där för att straffa Jean-Claude för ett mord som Anita begick på eget bevåg, men som de tror att Jean-Claude själv genomförde. Bland dem finns Asher, Jean-Claudes forne kompanjon, som numera hyser ett brinnande hat för honom. Samtidigt har Anita också insett vad flockskyldigheter bland lykantroperna betyder och hon finner sig nu som beskyddare och någon sorts ledare åt både varulvarna och varleoparderna, och detta innebär en hel del ansvar och är inte alltid helt enkelt.
En handbok i ämnet om hur man kan gömma så mycket vapen som möjligt under en festklänning känns väldigt överflödig då det räcker med att läsa en Anita Blake-bok för att få svar på eventuella funderingar. Ett flertal meningar går åt varje gång Anita ska byta kläder, för det mesta då till något snofsigare, enbart för att beskriva exakt vart och hur hon placerar sina vapen. Det blir aningen tröttsamt i längden, faktiskt.
Jag tycker faktiskt att actionscenerna i denna bok har förbättrats en hel del ifrån en del av de föregående. De känns aningen mer originella och fantasifulla, och mer spännande. Annars känns det ibland som om varje scen går ut på att Anita ska få använda sina, alldeles för välomnämnda, vapen och sin skarpa tunga så mycket som möjligt, men den känslan får jag inte i denna bok.
Det känns lite löjligt att Anita, som i början av serien var en die hard-monsterhatare som dödade så snabbt och lätt som hon någonsin kunde, numera dejtar en vampyr och är ledare/beskyddare över två lykantropflockar. Självklart skedde ju inte detta mitt i ett kapitel, utan har byggt upp under en längre tid, men samtidigt så saknar jag lite "enkelheten" som fanns i de första böckerna. Just nu är allt så otroligt ihopsnärjt och komplicerat.
Men för att återgå till det positiva - det är emellanåt väldigt svårt att lägga den ifrån sig, och, som jag sagt förrut, så kan Hamilton verkligen konsten att knyta ihop en ganska spretig handlingen väldigt prydligt och tillfredsställande. Anita Blake är fortfarande läsvärt, trots vissa upprepningar.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
