|
Skriven av Vinter den 14 december 2009
|
I översikter över skräcklitteraturens historia brukar vanligtvis Gustav Meyrinks Golem från 1915 dyka upp. Den är inte direkt läskig i den mening man brukar tänka sig skräck, men har mycket gemensamt med i synnerhet den gotiska skräcken: den förfallna miljön, det labyrintiska upplägget, visionerna, jagupplösningen och en stark inspiration från ockultism.
Golem utspelar sig i Prags judiska getto där en juvelerare vid namn Pernath irrar mellan mer jordnära problem som ondsinta grannar som beter sig konstigt och desto mer skumma upplevelser i Prags mörka gränder. Det är underlig roman där varken karaktärer eller läsare vet vad som händer på riktigt och vad som är fantasier eller hallucinationer. Ibland vet man inte ens om huvudpersonen verkligen finns.
Jag hade svårt att komma in i den till en början. Det tog emot med alla kast och glidningar, men när jag efter ett tag slutade försöka hålla ordning och bara följde med blev Golem en riktigt intressant och annorlunda läsupplevelse, ibland en bitvis roande skildring av några mer eller mindre förstörda människor och ibland en surrealistisk nattvandring i en stad som nästan verkar ha eget liv.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
