|
Memoirs of a Master Forger
|
|
Skriven av crestfallenforyears den 3 juni 2010
|
William Heaney är en pedantisk vindrickare med intresse i litteratur och det ockulta. Han och hans vänner förfalskar förstautgåvor av dyra böcker, han skriver poesi som hans betydligt stiligare vän ger ut som sin egen. Och så kan han se demoner. Det finns 1567 olika sorters demoner, och han kan se dem alla. De finns överallt som svarta sotfläckar - suger ut liv, energi och glädje ur de människor vars axlar de för tillfället tynger ned.
William har även sin egen demon, som har funnits med honom sedan college. Williams liv skulle knappast kunna kallas lyckligt - hans fru har lämnat honom och han träffar sina tre barn alltmer sällan. Hans son vill inte ens ha någonting med honom att göra.
Och så väntar han. Väntar på att demonerna ska försvinna, väntar på att hans liv ska ta en mer positiv vändning. Och som sällskap medan han väntar så har han ju i alla fall en flaska vin till sällskap.
Det tar ett tag att verkligen komma in i och börja uppskatta boken. Det dröjer faktiskt lite för länge innan jag inser hur bra boken faktiskt är. Den känns smått melankolisk och nästan lite patetisk genom större delen av handlingen, men det tillförbara till dess charm. För charm har boken onekligen - Heaneys smått excentriska personlighet förgyller varje sida och är väldigt roande att läsa om.
Den är dock ganska rörig - det hopas vilt mellan scener och tid, och det dröjer inte länge innan jag börjar känna mig aningen borttappad i denna labyrint av ständigt växlande plaster. Det blir aningen förvirrande innan man får ordningen på de vilt skiftande tiderna, eftersom man inte heller direkt får någon förvarning innan det återigen hoppar. Boken lyckas dock på något sätt ändå kännas genomtänkt och välskriven och trots att inledningen är aningen seg så utvecklas det hela snart till en väldigt trevlig läsupplevelse.
Det finns delar av boken som närapå känns överflödiga för bokens handling, men de stör faktiskt inte speciellt mycket utan kan väl snarast benämnas som trevlig utfyllnad. Budskapet igenom hela boken är väl i grund och botten "carpe diem", men det känns ändå inte som om man ständigt påminns om det heller. Det finns liksom lite undangömt, och går att ignorera.
Boken är trevlig, om än inget jag sträckläste. Men det är en lite annorlunda berättelse, och jag gillar den mer än vad jag trodde jag skulle göra.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
