|
Skriven av crestfallenforyears den 10 juni 2010
|
Arkeologen Lawrence Stratford har äntligen gjort sitt livs fynd – i en grav som mer liknar ett bibliotek finner han Ramses II:s mumifierade kropp. I graven finns även papyrusrullar där Ramses har skrivit ned sin livshistoria, och enligt dessa så drack han för tvåtusen år sedan ett elixir som gjorde honom odödlig. Enligt hans egna anteckningar är han inte död, utan befinner sig i en dödslik sömn som endast solen kan väcka honom ifrån. Och solen har Lawrence fört med sig in i graven.
Ramses förflyttas till London, tillsammans med alla de tillhörigheter som fanns i graven. Men Lawrence stannar kvar i Egypten – han hann enbart uppleva triumfen och lyckan av sitt fynd i några få timmar innan han dog. Istället är det hans dotter Julie som tar emot gravfynden och ställer ut dem i sitt vardagsrum för en kort period innan de ska flyttas till British Museum.
När Ramses sedan tar sig ur sin kista, ivrigt hjälpt av solen, dröjer det inte länge innan hon övervinner sin chock inför denna magnifika varelse – en odödlig man – och påbörjar hans rundtur i det tidiga 1900-talet. Ramses – eller Mr Reginald Ramsey, som är hans nya identitet – är helt hänförd av denna nya värld, så skild ifrån det den värld han gav upp för sömnen sjuhundra år sedan. Men den världen är ännu inte helt utplånad, och Ramses kan inte bli kvitt det förflutna och sina minnen. Han och Julie reser till Egypten, till de delar av Ramses värld som fortfarande finns kvar. Men Ramses hemlighet är inte längre i säkert förvar, och att möta det förflutna i denna nya, fantastiska värld är en upplevelse mer omvälvande än han kunnat föreställa sig.
Mumien är en bok som har hamnat i skuggan av författarinnans andra hyllade verk. Tänker man Anne Rice så är det En Vampyrs Bekännelse och De Fördömdas Drottning som först och främst associeras med hennes namn. Och det är sannerligen synd då Mumien är en bok som med lätthet slår de flesta av böckerna i Vampyrkrönikan, med undantag kanske av den första boken i serien.
Rice har tagit denna smutsiga, trasinlindade och mystiske varelse och framställt den som närapå en gudalik individ. När jag plockade upp boken första gången var det knappast vad jag väntade mig. Jag hade snarare trott att handlingen skulle figureras av den ovan nämnda trasinlindade varelsen som löpte amok i London och orsakade kaos.
Visserligen så löper väl Ramses amok i London – han vill se allt, smaka allt, prova på allt, uppleva allt och gör detta med nästan påfrestande intensitet och nyfikenhet. Men han är knappast trasinlindad utan propert klädd i 1900-talets strikta mode.
Den melankoli som genomsyrar hela Vampyrkrönikan och centreras kring den ensamma odödliga tillvaron finns inte här i någon alltför stor utsträckning. Här är odödligheten en gåva – visserligen tvåeggad – och resulterar i en enorm livsaptit och kunskapstörst.
Språk och handling när det gäller Mumien är ganska enkelt och rättframt, något man inte riktigt förväntar sig av Rice. Hon beskriver en hel del med detaljrikedom, men det känns inte som om hon försöker innefatta hela universum i boken, som hon ibland har en tendens att göra. Och ändå förekommer en hel del prat och filosoferande kring det gamla Egyptens mysterier och gudar samt mänskligheten och dess historia.
Allt som allt så är det en helt fantastisk bok, som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet och uppskattning än den fått. Välskriven, med underhållande handling och karaktärer, samt omöjlig att lägga ifrån sig. Den är kanske aningen klichéartad på sina ställen, speciellt när det gäller kärleksintrigerna, men den undviker dock att bli förutsägbar.
Mumien är en fantastisk bok på mer än ett sätt och den förtjänar absolut inte platsen den tilldelats bakom sina vampyriska släktingar.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
