|
Skriven av Luna Noire den 11 januari 2010
|
I det viktorianska London har stadsdelen Whitechapel blivit avgränsad med hjälp av en ogenomtränglig mur. Därinne härskar nu Mama Engine och Grandfather Clock, två mekaniska gudar. Deras anhängare har gett upp sin mänsklighet och förvandlats till näst intill odödliga varelser av både kött och metall, blod och olja, och Whitechapel har blivit ett mörkt mekaniskt helvete, där smog och rök från industrierna ständigt stänger ute solens stålar. Men det finns en liten grupp människor som vägrar foga sig i maskingudarnas herravälde, och de har fått höra om ett mäktigt vapen, kraftfullt nog att förgöra till och med en gudom. Nu måste de hitta och erövra det. Och framför allt lära sig att använda det.
Whitechapel Gods är en fascinerande kombination av steampunk, dystopi och new age. S.M. Peters målar upp en fantastisk mörk och brutal miljö. Det är inte bara maskingudarnas följeslagare som byter kött mot metall, i Whitechapel härjar också en mystisk sjukdom, the clacks, som får metall att växa i människors kroppar på ett kaosartat sätt, inifrån och ut (lite som en variant av cancer). Också djurlivet påverkas, råttorna, strykarhundarna, spindlarna, de allra flesta består av mer metall än levande vävnad. Men det finns också ett andligt plan av Whitechapel, en drömvärld där gudarna manifesteras och som människor kan få tillträde till, ofta med hjälp av droger.
Det tar förstås ett tag att komma in i det hela eftersom miljön är så främmande från vår egen, men när man väl förstått hur det funkar dras man in i en våldsam och intensiv historia som inte ger mycket utrymme för vila, varken åt läsaren eller berättelsens karaktärer. Handlingen tar dessutom en hel del oväntade vändningar, vilket gör det nästan omöjligt att förutse hur saker och ting ska utveckla sig. Språket är däremot inte romanens starkaste sida och det kan kännas snårigt och tungt ibland, men också det är något man vänjer sig vid.
På det hela taget känns Whitechapel Gods som en tämligen innovativ stempunkroman. Anmärkningsvärt är att tekniken är något som man vill bli av med, något som ses som ett hot snarare än ett hjälpmedel, även om det också är till hjälp i kriget mot maskingudarna. Hur det ser ut i resten av England och världen för övrigt får man inte veta särskilt mycket om, men man anar att utvecklingen i Whitechapel är ett isolerat fenomen, utan någon motsvarighet någon annanstans.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Jehane · den 11 januari 2010, 20:36
|
Det här lät rätt intressant.
|
|
#2 · crestfallenforyears · den 11 januari 2010, 21:35
|
Ska absolut läsas (:
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
