|
Skriven av Stjerne den 25 mars 2010
|
Vampyren Thorne vaknar upp efter att ha sovit i en isgrotta i flera hundra år. Han ger sig ut i vår moderna värld för att leta efter en odödlig att få prata med. Och han hittar Marius de Romanus, vampyren som föddes i det antika Rom och nu är en av de äldsta vampyrerna. Marius berättar sin livshistoria. Om hur han blev bortförd av druider och gjord till vampyr, om Roms förfall, svarta döden om hans eviga kärlek till Pandora, kvinnan han inte kan vara utan, men som han inte kan vara tillsammans med. Vi får också veta hur han reser till Egypten och kom att bli beskyddaren av de första vampyrerna Akasha och Enkil, och hur han möter pojken som senare kommer att bli vampyren Armand.
Anne Rice har skrivit om en rad vampyrer och den här gången är det Marius tur. Den få av hennes vampyrer som faktiskt är intressant. Den här boken är bättre än många av hennes böcker har varit på länge. Samtidigt som jag länge har funderat över den mystiske Marius de Romanus som så länge fått vara en biroll i Vampyrkrönikan och fått stå i skuggan av de populära Lestat och Armand, så känns det lite konstigt när jag nu vet allt om honom och hans liv. Kanske gillade jag mer att var sådär mystisk och man inte visste speciellt mycket om honom. Jag är kluven på den punkten.
Anne Rice introducerar vikingvampyren Thorne som är en intressant karaktär. Tyvärr används han bara som lyssnare av Marius historia och hans historia berättas alltför kortfattat enligt mitt tycke. Inledningen av boken, just hur Thorne vaknar och träffar Marius är riktigt bra. Den sätter ribban högt men det håller dessvärre inte boken igenom. Vissa kapitel, som när Marius bor i 1500-talets Venedig är riktigt segt. Delvis för att det mesta av det som man får läsa redan berättades i The Vampire Armand av just Armand. Och ibland blir det väldigt konstigt då Marius plötsligt börjar tråna efter småpojkar och måla solnedgångar hela nätterna och skriva sorgsna kärleksdikter på latin.
Och trots att Marius många gånger gör riktigt skumma och dumma saker, är stundvis arrogant, egoistisk och otroligt långsint (sisådär några hundra år), så ger Blood and Gold mig intressant och bra läsning.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
