|
Skriven av crestfallenforyears den 15 juli 2010
|
Cosmo Hill är en fjortonårig föräldralös pojke som har bott hela sitt liv på Clarissa Frayne-institutet, i Satellitstaden, där allt ifrån deodoranter till suspekta läkemedel provas på barnen. Cosmo Hills högsta önskan är att rymma därifrån och när han får chansen tvekar han inte en sekund. Men det går inte riktigt som han tänkt sig och han finner sig själv skadad efter ett fall ifrån ett tak med en liten blå figur på bröstet som suger livet ur honom.
En grupp ungdomar dyker upp, skjuter varelsen och räddar hans liv. De tar med honom till deras högkvarter och lappar ihop honom. Han får reda på att de kallar sig övernaturligisterna och att de har gjort till sin livsuppgift att rädda mänskligheten ifrån de blå varelserna som livnär sig på liv och energi. Cosmo ansluter sig till dem och påbörjar sitt nya liv som nattlig och laglös skadedjurbekämpare.
Jag läste Cosmo Hill – Parasiterna för ett antal år sedan, och hittade den nu på biblioteket och bestämde mig för att läsa om den, mestadels för att ta reda på huruvida jag skulle tycka lika bra om den nu.
Och det gjorde jag. Colfer har länge varit en av mina favoritförfattare när det gäller ungdomsböcker, och även om det är Artemis Fowls-serien som jag mestadels grundat den uppfattning på så är Cosmo Hill – Parasiterna också en sannerligen underhållande läsupplevelse.
Satellitstaden är visserligen science fiction-staden typ A. De rika har allt och de fattiga ingenting. Allting sköts av datorer och luften är tjock av föroreningar som färgar solnedgången i giftiga nyanser. Allting ska vara så fantastiskt och toppmodernt, men egentligen håller allting på att falla samman.
I övrigt så är berättelsen rakt igenom intressant och roande. Jag uppskattar verkligen hur Colfer kan vrida sina berättelser – först är allting tämligen rakt och okonstlat, för att sedan göra en snäv sväng och slutet blir långt ifrån vad man tänkt sig.
Boken tar cirka en dag att läsa ut och erbjuder inget motstånd varken handlings- eller tankemässigt alls. Men likväl är den väldigt bra och jag tycker att den fortfarande är lika läsvärd som för några år sedan.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
