|
Skriven av Isblad den 26 augusti 2010
|
Lilith vaknar naken och utan minne av vem eller vad hon är. Det enda hon vet är att hon måste fly, men inte från vad eller varför.
När Ethan hittar en skräckslagen, rödhårig kvinna på sina ägor, vet han omedelbart vem hon är. Han hade aldrig trott att han skulle få se henne igen efter att han rymt ifrån den undangömda institution där de båda växt upp, tränats och hjärntvättats. En institution där människor transformeras till vampyrer som dödar på kommando och utan vare sig samvete eller motstånd och som ingen tar sig ifrån utan att vara helt hjärntvättad eller död. Men nu har även Lilith lyckats rymma, och både hon och Ethan har förvandlats till levande legender. Men institutionen kan knappast låta dem leva – de måste tillfångatas och användas för att statuera exempel innan ett uppror börjar sprida sig.
Boken går extremt snabbt att läsa, mestadels eftersom tempot är väldigt högt de 330 sidorna igenom. Det är våld, action och romantik i en salig blandning som går alldeles för snabbt för att möjligtvis kunna bli tråkig. Hade boken varit hundra sidor längre så hade den nog blivit betydligt mer långdragen att läsa.
Klyschorna avlöser varandra i Bloodline. Boken bjuder inte på många överraskningar, speciellt inte när det gäller romantiken. I några av de mer intensiva actionscenerna kan något dyka upp som man inte förväntat sig, men i övrigt så är det en förutsägbar bok.
Med det inte sagt att den är dålig. Vissa delar av boken är rent ut sagt pinsamt löjliga, men det finns en hel del bra att hämta också. Institutionen där människorna tränas för att bli mördarvampyrer är ganska intressant och både Lilith och Ethan är faktiskt ganska underhållande karaktärer att läsa om trots att deras personligheter kanske inte riktigt har det djup man skulle önska. Och, som sagt, deras relation till varandra skulle ju också kunna förbättras en aning.
Boken uppdelad i tre karaktärers perspektiv – Lilith, Ethan och Liliths mor Serena. Lilith berättar historien ur förstapersonsperspektiv medan Ethan och Serena berättar ut tredjepersonsperspektiv vilket blir lite irriterande med ständiga hopp mellan de två olika personperspektiven. Dock så berättas det mesta av boken ur Liliths ögon, så det påverkar inte läsningen alltför mycket.
Jag gillar att sträckläsa böcker, och Bloodline är nog en av de mest sträckläsningsvänliga böcker jag läst hittills. Den passar perfekt som tillfällig underhållning, och det var precis vad jag förväntade mig av den också. Den saknar mycket och emellanåt blir det lite för mycket av klyschorna och de mer romantiska delarna blir nästan sliskiga, men det finns betydligt sämre böcker inom urban fantasy och paranormal romance. Förväntar man sig inte alltför mycket ifrån den och överser med att den stundtals är lite smålöjlig, så är den bra.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Ziz · den 27 augusti 2010, 22:37
|
Det känns som att det finns en hel hög med underhållning-för-stunden-böcker som passar mig. :P
|
|
#2 · Isblad · den 28 augusti 2010, 23:28
|
Haha, jag väntade på din kommentar! ;)
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
