|
Skriven av Joyo den 9 juni 2010
|
För länge sedan blev människorna i Persikobyn på Norrberget oskyldiga offer för de högre klassernas intrigspel. Genom att gråta på den landsförvisade eremiten furst Xintaos begravning ådrog de sig den kungliga familjens missnöje och en storskalig massaker blev följden. Sedan den dagen är tårar tabu i Persikobyn. Både barn och vuxna har lärt sig att undertrycka gråt, och alla ser ner på Binu, den unga kvinnan som inte förmår dölja sina tårar.
Snart blir emellertid de fattiga byborna än en gång lidande på grund av den härskande klassens infall när alla unga män i länet, däribland Binus man Qiliang, tvångsrekryteras för att bygga på Den Stora Muren – ett arbete som få slipper ifrån med livet. Med en mystisk groda som vägvisare vandrar Binu genom hela landet, på väg mot murbygget vid Det Brustna Hjärtats Klippa, för att återförenas med Qiliang, och varhelst hon kommer har hennes tårar en oförutsedd verkan.
Binu och den stora muren är en återberättelse av en gammal kinesisk myt – historien om hur en enda kvinnas tårar får hela den Kinesiska Muren att rasa. Tyvärr är jag inte bekant med myten sedan tidigare så jag kan inte bedöma hur Su Tongs berättelse förhåller sig till andra versioner. Men en sak som jag tycker om hos Binu och den stora muren är det enkla, nästan naiva, språket som ligger nära sagans och mytens traditionella framställningssätt, och som står i stark kontrast till det mörka, bitvis även groteska, innehållet.
Bokens mest berörande del är dock det lilla sidospåret om furst Hengmings hjortpojkar - en samling barn som lärts upp att imitera villebråd för att fursten ska kunna bedriva nöjesjakt och därigenom förlorat sin mänsklighet.
Jag tycker att den här boken är svår att sätta betyg på. Den är så pass otypisk i både stil och innehåll att det inte är lätt att veta vad man bör ställa den mot. Jag kan dock glatt rekommendera alla att läsa den och bilda sig en egen uppfattning.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
