|
Skriven av Isblad den 22 april 2010
|
På öarna i St. Hauda’s Lands skärgård sker egendomliga saker. Ute i myrmarkerna finns underliga bevingade varelser undangömda och en varelse som förvandlar allt den ser till vitt stryker omkring.
Ida Maclaird återvänder till St. Hauda för att finna svaret till varför hon håller på att förvandlas till glas. Det började i hennes tår och sprider sig sakta uppåt. Det var på St. Hauda som hon antar att det hela började, så hon hoppas på att också kunna hitta ett botemedel här.
Midas Crook fotograferar. Det är inte hans yrke eller hans hobby – det är hans liv. Han är enstörig och när han träffar Ida Maclaird vet han inte alls hur han ska bete sig gentemot henne. Men trots att han inte tycker om människor och känslor, och trots att hon är på väg att förvandlas till glas så förälskar de sig i varandra.
Flickan med glasfötter är en sådan där kärleksberättelse som lyckas vara både tragisk och mysig. Ida och Midas tafatta förhållande är vackert beskrivet och uppmålat. Det är mysigt att läsa om hur de försöker komma underfund med varandra och sina känslor, samtidigt som deras tafatthet irriterar en aning. Det enda som hindrar dem är deras egen osäkerhet, men det inser de ju självklart inte själva.
Det finns väldigt få ”varför” i Flickan med glasfötter. Varför Ida är på väg att förvandlas till glas, varför dessa underliga malvingade varelser finns, varför detta djur kan förvandla allt den ser på till vitt… Detta är det varken någon som frågar eller någon som ger några svar på. Allting är som det är, och i slutändan är det bara att acceptera.
Det är en söt liten berättelse, med ett väldigt medryckande språk. Boken går snabbt och lätt att läsa, och trots att det är en sorglig historia så är den faktiskt uppmuntrande att läsa. Livet kan förändras till det bättre även om ens fötter är av glas eller om det enda sätt man ser världen på är genom en kamera. Boken lyckas vara fylld av både melankoli och hopp. Även om det förekommer en hel del fantastikinslag i romanen, så är det karaktärernas känslor och emotionella utveckling som handlingen fokuserar på. Att Ida förvandlas till glas är naturligtvis en stor del av handlingen, men det är ändå inte det som är viktigast i boken.
Bokens enda svaghet är egentligen att den känns aningen svag emellanåt. Trots att författaren verkligen tar sig in under skinnet på Ida och Midas så är det ibland svårt att riktigt veta vad de känner.
I övrigt är det en sannerligen välskriven och läsvärd bok. Både tragisk och uppmuntrande.
Betrakta betyget som 3,5.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
