|
Skriven av Vinter den 2 juli 2010
|
Harada är en tv-manusförfattare i Tokyo som flyttar in i sitt kontor efter skilsmässan från sin fru. Det verkar först som att han är helt ensam om att bo i kontorsbyggnaden, men efter ett tag börjar han träffa en yngre kvinna, Kei, som visar sig bo på en annan våning.
En kväll åker han till den stadsdel där han växte upp och där lär han känna ett par som ser ut precis som hans föräldrar gjorde innan de dog i trettioårsåldern. Efter att ha umgåtts med dem ett tag är han säker på att de är hans föräldrar, som kommit tillbaka från döden, och han gläds åt att få vara med dem igen. Men att umgås med de döda är inte ofarligt och Harada blir alltmer tärd och kraftlös. Eller är det något annat än föräldraspökena som drar livet ur honom?
Främlingar är en kort, i hemlandet Japan prisbelönt, roman från 1987 och den gavs ut på svenska i höstas. När en över 20 år gammal bok grävs upp för översättning väntar jag mig att den ska vara något särskilt, men njä... Jag vet inte om det är översättningen eller om jag läser för lite japanska författare för att fatta grejen eller om det helt enkelt bara inte är min typ av bok, men mitt samlade intryck av den kan nog sammanfattas med "jaha". Visst finns det bra saker i den, som Haradas ensamhet och hans funderingar kring sin familj och sin egen eventuella galenskap. Men det är som att det finns en vägg som hindrar mig från att riktigt sjunka in i texten. Trots att det är Harada själv som berättar känns det alltför distanserat. Dessutom tycker jag att läsaren skrivs på näsan ibland.
På omslaget kallas Främlingar för skräck, men särskilt skräckig tycker jag inte att den är. Dels är spökena mestadels ofarliga och dels är det den där väggen. För att bli skrämd måste man dras in, bli engagerad. Distansen hindrar det.
Betrakta betyget som 2,5.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
