|
Skriven av Isblad den 31 maj 2010
|
Udda har lidit av hemska drömmar och hallucinationer så länge hon kan minnas, men när hon drömmer om en kvinna i försök att undfly döden förändras allt. Hon upptäcker att hennes drömmar inte är en produkt av en sjuk hjärna, utan verkliga i allra högsta grad. Hon finner att det existerar en annan del av Malmö än den hon levt i – en del av världen som befolkas av bland annat orakel och hamnskiftare: människor med begåvningar utöver den vanliga. En hotfull del av världen, med egna regler och lagar som ännu är okända för Udda. Men till och med här är hennes sanndrömmande en unik gåva, och många är väldigt intresserade av den.
Om jag kortfattat försöka beskriva Udda Verklighet så skulle jag säga att den är lite som en blandning av Holly Blacks Tithe och Otherworld-serien av Kelley Armstrong. Det finns kanske inte alltför mycket likheter mellan dessa, men samma känsla återfinns i Udda Verklighet. De begåvades eget samhälle påminner en hel del om älvornas hov, med helt egna regler och utan alltför mycket sympati för de vanliga människorna.
Det är en mörk berättelse, och stundtals även liksom rå. Ormes lyckas få Udda att framstå som en stark hjältinna på ett väldigt realistiskt sätt, och även de övriga personporträtten är skickligt uppdiktade. Trots att de begåvades olika gåvor och förmågor så passar de bra in i en svensk stadsmiljö.
Att läsa svensk urban fantasy, som utspelar sig i Sverige, är uppfriskande. Det är också riktigt, riktigt bra urban fantasy med allt vad en roman inom denna genre ska innehålla. Författarinnan har också undvikit tråkiga klyschor och boken andas originalitet. Det är utan tvekan bland det bästa jag läst inom urban fantasy-genren. Den är intensiv, fantasifull och välskriven med karaktärer som fångar intresset, på olika sätt. Dessutom är den otroligt snygg.
Betrakta betyget som 4,5.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Eranthis · den 11 maj 2011, 09:10
|
Jag tyckte att romanen andades för mycket World of Darkness: särlingarnas hemliga värld och interna makthierarkier kändes för mycket igen från Vampire The Masquerade. Stilistiskt var romanen platt och jag tror att Ormes hade tjänat på att ta ut svängarna mer språkligt. Men jag håller med om att Udda skildras mycket väl, jag kan känna igen henne från personer som jag träffat, spelat med och spellett på dussintals spelkonvent. Romanen innehåller också flera spännande passager och flyter på väldigt bra. Som skåning hade jag gärna sett mer Malmö-referenser: Udda och Hemming passerar vid ett tillfälle mitt jobb och sånt är alltid kul! En lovande debut.
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
