|
The Rats and the Ruling Sea
|
|
Skriven av Ziz den 3 augusti 2010
|
När jag hade lagt ifrån mig den första delen, The Red Wolf Conspiracy, i denna bokserie så hade jag blandade känslor. Det hade varit en trevlig läsning men inte så övertygande. Nyfikenheten segrade dock och jag införskaffade mig del två av fyra, en tjock bok som jag inte riktigt kände för att sätta klorna i. Jag gjorde det i alla fall och storyn tog vid där bok ett hade slutat:
Chathrand har nått sitt mål, i alla fall den destination som folket tror på. Giftermålet mellan Thasha Isiq och den Mzithrinska prinsen ska äga rum och på detta vis skapa fred mellan länderna. Som vi vet är detta inte alls vad kejsaren av Arqual planerat, för giftermålet kommer även trigga Shaggat Ness alla anhängare vilket är tänkt att leda till ett inbördeskrig. Shaggaten, som nu är i sten med den förödande artefakten i sin hand, som den ondskefulle Arunis bara längtar efter att få lägga händerna om. Pazel och hans vänner måste se till att giftermålet aldrig blir av och så att Thasha kommer ur det med livet i behåll. När Chathrand sätter iväg på ännu en resa, över The Ruling Sea, fortsätter de lömska konspirationerna och man vet inte vem man kan lita på.
Inledningen får en att vända blad utan att vilja lägga ifrån sig boken, sen blir det fruktansvärd segt och jag kände att jag absolut inte skulle vilja läsa vidare i serien. Sakta men säkert börjar det vända lite, blir mer intressant och jag börjar känna för karaktärerna igen. Det härliga är att huvudpersonerna känns så verklighetstrogna. De är inga superhjältar som löser allt och kan allt, nej, de gör misstag och beter sig allmänt mänskligt. Personerna är bokens räddning. Skurkarna däremot är lite för svarta, men även de visar upp andra sidor emellanåt.
Varför blir då boken tråkig i mitten? Ingenting hände riktigt samt de karaktärer som jag gillade och ville veta mer om försvann ur fokus. Storyn stod stilla och trampade och jag glömde nästan bort varför de befann sig på Chathrand över huvud taget och vad deras mål var.
Ett annat stort problem som den här boken har är att känslan av att vara på ett fartyg aldrig riktigt infinner sig, vilket är hela grejen med boken, nästan. Det springs lite på land och ofta känns det bara hoppigt och konstigt. Saker och händelser har också en tendens att dyka upp på sätt som inte känns naturliga.
Mot slutet drar det igång igen, riktigt ordentligt, men synd att det skulle ta sådan tid. Givetvis slutar det med en cliffhanger och jag står återigen mellan valet att lägga ner serien eller att fortsätta läsa. Jag är rädd att nyfikenheten kommer att vinna än en gång...
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
