|
Skriven av Isblad den 28 juni 2010
|
Nora Grey blir inte glad när nykomlingen Patch placeras bredvid henne på biologilektionerna. Förutom att vara irriterande, överlägsen och gåtfull, vet han också kusligt mycket om henne. Hon kan inte låta bli att känna sig dragen till honom, samtidigt som han skrämmer henne. Hon blir som besatt av att vilja ta reda på hans hemligheter. Men hans hemligheter visar sig vara mörkare och mer förunderliga än Nora någonsin kunnat föreställa sig – Patch är en fallen ängel, på jakt efter någonting som endast Noras död kan ge honom.
Änglar är alltså de nya vampyrerna, med Becca Fitzpatricks debutroman i spetsen som den nya Twilight-boken. Att recensera boken utan att jämföra den med Meyers serie är i det närmaste en omöjlighet. Fallen Ängel är kanske inte helt och hållet ett Twilight-plagiat, men det är inte långt ifrån. Att boken lanserats på det sätt den har – med alla jämförelser till Twilight och så vidare – bidrar såklart till att man som läsare sitter och letar likheter. Men det finns väldigt många, och en stor del av dem är väldigt uppenbara.
När det gäller föremålet protagonistens känslor, så skiljer sig dessa två däremot väldigt mycket åt. Patch är den främsta anledningen till att boken trots allt är underhållande att läsa – han är retsam, odräglig, hånfull och driver allt som oftast Nora till vansinne. Det blir lite för mycket ibland – även änglar, samt fallna sådana, borde ju kunna visa åtminstone lite hyfs.
I övrigt finns det inte sådär jättemycket positivt att hämta i persongalleriet. Nora är en okej huvudkaraktär, trots att hon är ganska intetsägande så finns det ljusglimtar. Hennes bästa vän, Vee, är dock minst tre gånger så odräglig som Patch. Hon har svar på tal på precis allt, samt verkar älska att försätta Nora i jobbiga situationer.
Varken läsaren eller Nora får reda på speciellt mycket om änglavärlden, eller himlen, i boken. I stora drag får man reda på det mesta, men det känns som om det mesta som har med änglarna och deras värld att göra saknar substans. Om det är något som är intressant i boken så är det änglarna, så lite mer information om dem och himlen borde ha funnits med. Som det är nu känns det som om det har ansetts vara mindre viktigt och helt enkelt förbisetts.
Boken börjar vinna lite mark hos mig i slutet, men tappar det sedan helt de sista sidorna. Allting löser sig lite väl lätt och smidigt, enligt mitt tycke. På det hela taget så tycker jag att boken gör ett väldigt medelmåttigt intryck – den är inte oduglig, utan hovrar någonstans runt ”bra”.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Vinter · den 29 juni 2010, 11:22
|
Den här har jag tänkt läsa. Har dock inga förväntningar på att den ska vara särskilt bra, jag är mest bara nyfiken.
|
|
#2 · Isblad · den 29 juni 2010, 16:51
|
Att läsa boken utan förväntingar är nog bäst.
|
|
#3 · Ziz · den 13 juli 2010, 13:49
|
Känns som en bra bok att slöläsa. ;)
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
