|
Skriven av Isblad den 6 september 2010
|
Cassel Sharpe är den enda i sin familj som inte är en curse worker. Han mor, morfar och två bröder kan alla använda sig av förbannelser, som påverkar alltifrån känslor och tur till liv och död. Men även om han känner sig malplacerad i sin familj, så är att inte vara en worker inte ett handikapp i samhället – att nyttja förbannelser är förbjudet och varje worker är också en brottsling. Men trots att Cassel inte är en worker är han en brottsling: för tre år sedan mördade han sin bästa vän, Lila.
Cassel har gjort sitt bästa för att passa in på Wellington, internatskolan där han studerar, och för att framstå som normal. Men när han börjar gå i sömnen och drömmer om en vit katt som försöker berätta något för honom börjar han inse att hans minnen kanske inte är att lita på, och att hans egen familj döljer hemligheter för honom.
Vanligtvis brukar jag läsa Holly Blacks böcker från pärm till pärm vid en enda sittning, men inte White Cat. Boken saknar varken tempo, handling eller spänning, men det är någonting som saknas. Den fångar helt enkelt inte mitt intresse i någon större utsträckning, och såhär efteråt känner jag att det knappast var en av de mest minnesvärda böcker jag läst. Det tar också ganska lång tid att verkligen komma in i boken, och eftersom den inte är speciellt lång så är det först i slutet som den är riktigt bra.
Huvudkaraktären, Cassel, är aningen osympatisk, vilket gör honom underhållande. Han känns äkta, och även om han är det svarta fåret i sin familj så lyser som tur är det klassiska konceptet stackars utstött ungdom med sin frånvaro. En annan sak gillar jag är maffiakänslan som finns i såväl familjemedlemmarnas relationer till varandra, som till de andra worker-familjerna. Boken har en hel del positiva attribut, som uppväger det negativa, och allt som allt är det en bra bok.
Betrakta betyget som 3,5.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
