|
Skriven av Jehane den 6 augusti 2010
|
För sju år sedan utförde Terra Viridian, en helt vanlig och oansenlig ung kvinna, ett oväntat och oförklarligt terrordåd som dödade femtonhundra människor. När man bad henne att förklara varför, yrade hon bara om märkliga visioner. Sedan dess sitter hon inlåst i The Underworld, ett gigantiskt fängelse i omloppsbana runt jorden. Det toppsäkra Underworld huserar kriminella från alla nivåer från småbrottslingar upp till terrorister som Terra.
Men trots att hon sitter bortglömd i en enslig cell kommer Terra Viridians öde fortfarande påverka och förändra andra människors liv: Aaron, en patrullerare vars fru dog i terrordådet, och som gjort det till sin livsuppgift att hitta Terra Viridians spårlöst försvunna syster. En grupp musiker vars första turnéstopp är i The Underworld (eftersom det upptäckts att den konstanta tystnaden i rymden gör det svårare för fångar när de ska återanpassas till fria liv på jorden).
Patricia McKillip är drottningen av vackra, drömska och förtrollande fantasysagor. Plockar man upp en bok av McKillip vet man oftast vad man har att vänta sig. Därför tyckte jag det var så spännande att få läsa en av McKillips få sf-romaner, som hon skrev ganska tidigt i sin karriär.
Känner man då igen den McKillip man blivit van vid? Ofta är faktiskt språket i Fool's Run enklare och mer vardagligt (vilket passar rätt bra när det är en sf-berättelse), men så kommer plötsligt ett stycke med lyriskt målande språk, då man nickar nöjt för sig själv och tänker, ja, nog är det allt McKillip som skriver.
Det är relativt många viktiga karaktärer, och Fool's Run är en ganska kort bok (ca 250 sidor), så alla karaktärer hinner kanske inte få så mycket djup som man skulle önska. Men trots att vissa karaktärer ibland känns som man stött på dem förr, är det svårt att inte tycka om dem och hoppas det ska ordna sig för dem.
Miljöerna är väldigt stämningsfulla, det sterila Underworld som alla jordbor talar i förskräckta viskningar om, trånga små rymdskyttlar, baren där musikerna spelar med alla sina fascinerande framtidsinstrument (McKillips kärlek till musik syns tydligt även i den här boken). Handlingen har en del förutsägbara avsnitt, men det gör inte så mycket, och även om man anar sig på slutet blir man ändå medsvept av McKillips vackra språk.
Ska man klaga på något är det väl att i slutet verkar de flesta problem ordna upp sig lite väl snabbt och lätt i slutet. Det är nåt som jag känner igen lite från McKillips andra böcker; i fantasyböckerna fungerar det oftast, här känns det lite orealistiskt. Men det är egentligen en mindre detalj, Fool's Run är ändå en väldigt vacker rymdsaga som kan rekommenderas såväl till McKillip-fans, som till sf-läsare som gillar mjuk sf med stort sense of wonder.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
