|
Skriven av Isblad den 13 september 2010
|
Juna vaknar upp i en okänd del av regnskogsplaneten hon och resten av hennes utforskningsteam har befunnits sig på de senaste månaderna. Planeten är obeboelig för människor – utan skyddsdräkt dör de inom kort av de för människor giftiga substanserna i luften. Men Junas kropp har blivit transformerad av planets ditintills oupptäckta intelligenta ras – Tendu. Fysiskt är hon nu mer en Tendu än människa, och hennes enda chans till överlevnad är att lära sig fungera i Tendu-samhället. Men dessa varelsers livsätt är fundamentalt skilt från vad hon är van vid, och hon får kämpa minst lika hårt för att behålla sin mänsklighet som för att överleva strandad i regnskogarna på en okänd planet.
Det är en färgglad, fantasirik och harmonisk värld Amy Thomson målar upp i The Color of Distance. Av planetens rika ekosystem är självfallet Tendu-rasen mest intressant, då det är den man som läsare får reda på mest om, men under bokens gång dyker en hel del annat intressant upp också. Det finns inte så mycket som skiljer sig radikalt från något som finns på jorden, förutom Tendu då, men författarinnan målar skickligt och detaljerat upp hur naturen ser ut och fungerar på den här planeten och gör det intressant att läsa om. Speciellt gillar jag att Tendu inte kommunicerar med ljud överhuvudtaget, utan endast använder sitt skin. Olika färger visar olika känsloreaktioner och de visar olika symboler på skinnet för att skapa ord och meningar.
Dock är kommunicerande hud och ett annorlunda ekosystem inget som man endast kan fylla en bok på nästan 470 sidor utan att det blir långtråkigt. Det händer inte speciellt mycket i The Color of Distance. Juna förvandlas till en Tendu, tack vare deras förmåga att förstå och manipulera allt levande, och det är det mest dramatiska som händer de första trehundra sidorna. I övrigt handlar det endast om hur Tendu lever och hur de befinner sig i harmoni med naturen. Och så äts det. Väldigt mycket. Vad Tendu än tar sig för så följs det alltid av allvarlig utmattning och hunger, varpå ett överdådigt mål mat dukas fram. Sedan sover de i sina små lövhögar, vaknar och påbörjar snart nästa måltid. Visst händer det saker i boken förutom detta, men det är aldrig så att jag sitter och frenetiskt vänder sidorna för att få reda på vad som händer härnäst. Det blir aldrig riktigt spännande.
Dessutom har jag väldigt svårt för Juna i början. Hon vaknar upp efter att aliens apterat hennes kropp till en främmande planet, men efter en kort stunds rädsla och misstänksamhet är det som verkar beröra henne mest är att hon tappat bort sin dator så att hon inte kan dokumentera allt hon ser och får ta del av. Det faktum att hon tranformerats till en amfibie verkar inte störa henne alls lika mycket som att behöva äta rått kött och att sakna tillgång till ett badkar. I början visar hon rädsla inför ett flertal av Tendus seder, men jag tycker att panik känns som en mer passande och normal reaktion.
Tendus värld och annorlunda interaktion och relation med varandra är fascinerande att läsa om, men bristen på spänning och tempo överhuvudtaget drar ned betyget. Det är en intressant bok, med en stundtals intressant handling, men emellanåt blir den till och med långtråkig och seg att läsa. Den kunde gott ha kortats ned en aning.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
