|
Skriven av Isblad den 4 oktober 2010
|
Rae Seddon åkte ut till sjön för att få en stund för sig själv, för att tänka. Hon hörde inte när vampyrerna kom. Fast å andra sidan så hör man inte vampyrer, och man kommer inte levande från ett möte med dem heller.
Rae kedjas fast vid väggen i ett gammalt hus tillsammans med en vampyr som drivits halvt galen av solljus och törst. Rae och vampyren, Constantine, har en gemensam fiende: den vampyr som tillfångatog dem, och ett gemensamt mål: att bli fria. Men vampyrer och människor hjälper dock helt enkelt inte varandra och de blir inte varandras allierade. Människor och vampyrer är fiender; byte och rovdjur.
Medan jag läser Sunshine kan jag inte låta bli att dra en hel del paralleller till Laurell K. Hamiltons serie om vampyrdräparen Anita Blake, med tanke på den plats som vampyrerna och övriga övernaturliga varelser har i vår värld. Dock så gör McKinley det Hamilton försöker göra väldigt mycket bättre, och på en enda bok, som inte är avsevärt längre än en Anita Blake-roman. McKinley lyckas inte bara undvika närapå varje vampyrboksklyscha, utan också skrivit en spännande, engagerande och stundtals smått surreal vampyrhistoria.
McKinleys vampyrer är fantastiska - äckliga, skrämmande och främmande varelser. De är minsann inga trevliga vampyrer som lever på vegetariandiet, utan dessa är riktiga rovdjur med människor som huvudsakligt byte. De romantiseras inte på minsta vis, utan både läsaren och huvudkaraktären påminns ständigt om främst Constantines både fysiska och psykiska omänsklighet, och om hur svårt det är för en människa och en vampyr att samarbeta.
Rae är en sådan otroligt otypisk hjältinna att det nästan är patetiskt emellanåt. Hon är bagerska och jobbar nästan dygnet runt på det fik hennes familj äger. Men det blir inte klichéartat, det heller – inte som den där motvilliga bondpojken som ärver ett magiskt svärd och sedan ska rädda världen. Rae växlar mellan stenhård beslutsamhet, vacklande viljestyrka samt paralyserande rädsla, och författarinnan gör det hela väldigt trovärdigt med sitt smått humoristiska och välutvecklade språk.
Det är uppfriskande att läsa Sunshine. Den är så olik det mesta av det som finns inom vampyrboksgenren, men författarinnan har egentligen helt enkelt utgått ifrån klassiska vampyrmyter och sedan skapat något bättre och nytt av det hela. Återkomsten av de läskiga och mindre sexiga vampyrerna är väldigt upplyftande. Dessutom är hennes vampyrer heller inte några Dracula-kopior, utan något helt eget.
McKinley lyckas också få in lite romantik i berättelsen - inspirerad av Skönheten och Odjuret - utan att det blir vare sig sötsliskigt eller förutsägbart. Romantiken är helt enkelt en självklar, om ej okomplicerad, del av handlingen. Sunshine är ingen kärleksberättelse, men det heller ingen renodlad skräckberättelse eller urban fantasyroman. Det är helt enkelt en riktigt bra bok om vampyrer som lyckas vara allt ifrån skrämmande och originell till intressant och väldigt, väldigt läsvärd.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
