|
Skriven av Isblad den 30 augusti 2010
|
Efter den ödesdigra strigoiattacken mot S:t Vladimir som dödade och skadade ett antal lärare och elever, och skakade moroivärlden, lämnar Rose skolan. Hon beger sig till Ryssland i sin jakt efter Dimitri – eller det som en gång var Dimitri. I attacken förvandlades han till strigoi, och hon vet att han inte ville existera som ett själlöst monster. Hon är bunden av de löften de gav varandra innan allt detta hände, och har bara ett val: att döda Dimitri. Bakom sig har hon lämnat Lissa, S:t Vladimir och sin chans till det liv hon haft utstakat för sig ända sedan hon föddes.
Denna fjärde bok i serien skiljer sig ganska mycket från de första tre böckerna av flera olika anledningar. Den största såklart att denna inte utspelar sig på skolan, utan på olika platser i Ryssland. I och med Roses och Lissas band till varandra får man ändå reda på lite av vad som händer på skolan, men till största delen är handlingen koncentrerad i Ryssland och på Roses jakt efter Dimitri. Jag gillar att det har skett lite radikala förändringar i berättelsen; det gör den betydligt mer intressanta och tillför en hel del nytt. Det är till exempel skönt att slippa alla rykten och allt skolkorridorsgnabb som det finns lite för mycket av i de övriga böckerna.
Jag gillar också att det introduceras mycket nya karaktärer. Även om det är synd att de Adrian och Christian, som tillsammans med Dimitri är seriens bästa karaktärer, inte får så mycket plats. Men de dyker ju i alla fall upp emellanåt. Bland de nya karaktärerna finns det kanske inte några riktiga guldkorn, men överlag så är de allihop intressanta att läsa om. Det är också intressant att läsa om Rose utanför skolan och för en gångs skulle i färd med att göra något hon själv valt, istället för att enbart finna sig i det liv som omvärlden och, kanske främst, Lissa förväntar sig att hon ska leva.
Det finns mycket som är förutsägbart i Löftet, men det vägs upp av att det finns en hel del som överraskar och inte blir riktigt som man tänkt sig också. Personligen tycker jag att Löftet är den bästa boken hittills i serien, främst kanske för att den inte utspelar sig på skolan. Att slippa Roses små rebelliska utbrott över varje liten regel som inte passar henne är inte direkt något minus. Men det händer också mycket i boken och det blir aldrig varken tröttsam eller tråkigt att läsa. Det är en perfekt sträckläsningsbok för en seg dag.
Betrakta betyget som 3,5.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
