|
Skriven av Eliza den 22 mars 2011
|
Drakryttaren är den femte boken av Cornelia Funke jag läser och faktiskt blir jag bara mer och mer förtjust i hennes historier och berättelser ju mer jag läser. Hon har en otrolig fantasi och det är allra bästa är att stifta bekantskap med alla de älvor, drakar, dvärgar, trollkarlar - ja, you name it, som finns i hennes värld.
Drakryttaren är inget undantag. Av de böcker jag läst så är denna den bok som kanske mest passar för yngre läsare, men det fina i krånsängen är att jag också älskar den, ändå. Berättelsen börjar i en värld där människorna skuffat undan sagodjuren till ensamma bergskedjor och övergivna borgar och där de inte längre tror på deras existens. Det är en sorglig bild som målas upp, och vi får lära känna draken Lung och hans följeslagare, kobolden Svavelfäll samt de andra drakar de lever med. Men människor hotar nu även deras hem och Lung och Svavelfäll ger sig ut på en resa för att söka Himlens rand, som sägs vara drakarnas sista fristad.
Det är verkligen talande hur sagodjuren tvingas fly för att människorna breder ut sig mer och mer på kartan, och även hur sagoväsen man inte längre tror på, blir till sten. Även om det finns en ond drake också, Nässelbrand, är det människan som är den stora skurken och det är sorgligt när man tänker på hur väl det stämmer överens med verkligheten.
Men det är också en fin historia, och spännande. Jag tror som sagt den är tänkt för ännu yngre läsare än till Bläcktrilogin och Reckless men jag tycker väldigt mycket om den ändå.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
