|
Skriven av Isblad den 24 februari 2011
|
Trehundra år har passerat i nästan total fred sedan Ringkriget, men nu har mörkret återigen dykt upp i Midgård. Den unge hobbiten Folco har läst den Röda Boken om och om igen, och drömmer om att själv få delta i ett lika storslaget äventyr trots att han är övertygad om att han kommer tillbringa resten av sitt liv i Fylke. Men när han råkar på dvärgen Thorin, som kommer med tidender om ett hemskt mörker som vaknat i Morias djup och en önskan att försöka hitta svaren i den Röda Boken, förändras allt för Folco. Detta är början på det äventyr han alltid önskat sig – ett äventyr som kommer att ta honom långt ifrån Fylke, ut i världen. En värld där uråldriga och nya krafter rör sig och krig nalkas.
Jag har en hel del invändningar mot Alvklingan – alltifrån dess karaktärer till handlingen – men min största invändning är författarens språk. Man ser inte berättelsen för alla orden. Perumov har bokstavligen tryckt in ord i boken, och allting tar många rader och många bokstäver för honom att förklara. Man skulle kunna halvera boken, och då bara exkludera fluff och saker som bara stör läsandet. Dessutom så slutar författaren var och varannan mening med tre punkter, och personligen så avskyr jag när författare överanvänder det utanför dialoger.
Men om man lyckas bortse från språket, så är boken inte alltför förfärlig. Till en början fann jag handlingen seg och oengagerande, men det ändrades faktiskt efter några kapitel. Det är långt ifrån den mest spännande bok jag läst – handlingen består till största delen av en massa vandrade fram och tillbaka – men emellanåt så blir det faktiskt till och med bra. Även om jag dessutom tyckte att karaktärerna kändes lite tråkigt och platta, så lyckas de faktiskt föra handlingen framåt på ett bra sätt, speciellt i slutet av boken.
Dock så måste jag säga att jag hellre återbesöker Midgård genom att läsa om Härskarringen än läsa den här boken. Den är egentligen inte dålig, men den har mycket emot sig – främst det ovan nämnda språket. Jag vet inte om jag kommer läsa nästa del i serien. En liten del av mig vill veta vad som händer, men samtidigt så vet jag inte om jag vill utsätta mig för herr Perumovs språkbruk igen.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Lilja Took · den 24 februari 2011, 21:13
|
Vad är det här för bok egentligen, och vilken koppling har den till Tolkiens verk? Är den alls jämförbar litterärt och berättelse-mässigt?
Skulle vara intressant att få veta mer om det här, även om jag nog kommer dra mig för att läsa boken.
|
|
#2 · Kalimac · den 25 februari 2011, 08:17
|
Lilja, det är helt enkelt fan fiction.
Dålig sådan också - jag har visserligen inte läst hela boken (livet är som bekant för dåliga böcker) men min slutsats var ändå att den har ganska lite att göra med Tolkiens värld och verk.
|
|
#3 · Lilja Took · den 26 februari 2011, 18:24
|
Attans. Det lät ju småkul vid första anblicken.
|
|
#4 · Lashima · den 18 mars 2011, 10:49
|
#3 Läs den, jag har själv läst den och visserligen stämmer det med att Sagan om Ringen är att föredra, främst då Perumov har en tendens att dra ut på saker och ting - inte bara språket utan även själva handlingen. På många håll går det väldigt segt och mycket i boken har egentligen inget att göra där då det inte för handlingen framåt etc.
Trots detta tycker jag att du ska läsa denna om du är ett stort fan av midgård. :-)
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
