|
Skriven av Isblad den 29 april 2011
|
Kungen Touchstone och drottningen, tillika Abhorsen, Sabriel befinner sig i Ancelstierre, på andra sidan muren och långt ifrån det Gamla Kungadömet, i sina försök att med hjälp av politik hindra Ancelstierres makthavare att skicka flyktingar över muren. Det vet att flyktingarna omedelbart skulle dödas och sedan kallas tillbaka som odöda av Hedge, en mäktig nekromantiker som vill se det Gamla Kungadömet rämna. Han har hittat en uråldrig och fruktansvärd kraft – Förstöraren, en kraft av död och ödeläggelse, och om han lyckas befria denna kraft ur dess underjordiska fängelse så är Gamla Kungadömets och rentav Ancelstierres existens hotad.
Men medan Touchstone och Sabriel befinner sig i Ancelstierre är Gamla Kungadömet inte helt oskyddat. Deras dotter styrs landet i deras frånvaro, medan deras son Sameth tillsammans med Lirael, nästa Abhorsen, jagar efter Hedge i förhoppningen att kunna stoppa honom innan Förstöraren släpps lös.
Så här i efterhand önskar jag att jag endast läst den första boken, Sabriel, och sedan lämnat resten av serien därhän. Det är inte det att de andra två delarna är dåliga, men det är inte alls lika spännande och engagerande som den första var. Abhorsen är dock snäppet bättre än nummer två i serien, men det beror mycket på att den känns mer originell än Lirael.
Jag gillar historien, men det finns mycket som stör dess gång. Till exempel så retar jag mig ganska mycket på de två djuren som Lirael och Sameth har med sig. Dessa två, en katt och en hund, bär endast sin djurhamn som förklädnad och är egentligen nekromantiska krafter från samma tid som Förstöraren. De följer med Sameth och Lirael för att hjälpa och vägleda dem. Men istället för att hjälpa till så hemlighåller de hela tiden saker för dem av olika vaga anledningar som de ska berätta ”när tiden är rätt”. Så istället för att känna till alla fakta om sina motståndare rusar Lirael och Sameth in i kampen mot dem och gör misstag som de kunnat undvika om de bara känt till saker de får veta efteråt, då tiden tydligen är rätt.
Boken lyckas då och då bli spännande, men den är också emellanåt ganska tråkig och intetsägande. En del av detta tror jag dock beror på att nästan all fokus har flyttats från min favoritkaraktär, Sabriel, till personer som jag inte alls tycker är lika intressanta. Boken har dock sina ljusa stunder, och det är ingen dålig avslutning på serien, fastän den borde har slutat redan med Sabriel.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
