|
Skriven av Isblad den 16 maj 2011
|
Miss Alexia Tarabotti saknar själ. Som om inte det vore nog är hon också till hälften italienska, utrustad med en osedvanligt rapp och vass tunga samt ett högst användbart paraply, ogift och redan hela tjugosex år gammal. Inte de bästa förutsättningarna för en societetsdam av hennes ställning – hon är familjens skamfläck. Saker och ting blir knappast bättre när hon av misstag dödar en vampyr – trots att det var helt berättigat: vampyren i fråga hade inte ens vett nog att presentera sig innan han kastade sig mot hennes strupe med blottade huggtänder.
Lord Maccon, varulvarnas temperamentsfulla alfahanne, skickas av drottningen för att utreda vad som hänt. På grund av en liten incident som involverade en igelkott, och som Alexia absolut inte hade någonting alls att göra med, tycks lorden finna hennes sällskap högst påfrestande. Men när fler underliga saker börjar hända bland vampyrerna – stadens vampyrer börjar försvinna, okända vampyrer dyker plötsligt upp och den allmänna uppfattningen verkar vara att Alexia har något med detta att göra - så måste hon försöka samarbeta med den enerverande lorden för att ta reda på vad det egentligen är som pågår.
Soulless är steampunkisk urban fantasy som utspelar sig i det viktorianska London. Den är utan tvekan en av de roligaste urban fantasy-romaner som jag läst på ett bra tag. Miss Tarabotti har som sagt en väldigt vass tunga och finner sig inte i någon situation utan att fälla minst en opassande kommentar om det hela. Hon älskar dessutom att retas med Lord Maccon, som i sin tur verkar finna det precis lika underhållande att ge igen med samma mynt. Släng därefter in en bästa väninna som dyker upp i den ena horribla hattkreationen efter den andra, en smått fjollig vampyr och lite annat smått och gott.
Det här är underhållande läsning när den är som bäst. Det enda som jag inte gillar med boken är att handlingen försvinner lite grann emellanåt för att ge plats åt kärleksintrigen mellan Alexia och lord Maccon. Många sidor spenderas på att beskriva hångel. Och visst är deras förhållande en relativt stor del av handlingen, men några av de där sidorna skulle nog kunna läggas på något mer intressant. Men trots det så tycker jag att boken är grymt bra, mest på grund av dess underhållande protagonist och den viktorianska steampunk-värld som den utspelas i, samt det faktum att boken är fantastisk som streckläsningsbok.
Betrakta betyget som 3,5.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Ultramarin · den 20 maj 2011, 19:28
|
Har sneglat lite på The Parasol Protectorate-böckerna ett tag. Kan vara kul med humoristisk snabbläsning. :)
Författaren heter förresten Carriger, inte Carringer. ;)
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
