|
Skriven av Isblad den 14 mars 2011
|
Diana Bishop kommer ifrån en släkt av mäktiga häxor, men själv vägrar hon att använda sig av sina krafter efter att hennes föräldrar blev brutalt mördade på grund av sina. Hon är rädd för krafterna och vad som kan hända henne om hon använder dem, och dessutom så vill hon hellre leva ett normalt liv. Hon har gjort sig en karriär som framstående vetenskapshistoriker vid Oxford och brutit nästan helt med sitt magiska arv. Detta ändras en kväll när hon beställer upp en egendomlig alkemisk handskrift från bibliotekets magasin. Hon kan känna redan när hon rör vid den att den är förtrollad, men hon öppnar den ändå. Över sidorna rör sig förtrollad text, som bara är synlig ett visst ljus, bland underliga och felaktiga alkemiska illustrationer. Hon skickar tillbaka boken och detta orsakar en magisk reaktion som drar alla möjliga olika väsen till Oxford.
Ett av dem är Matthew Clairmont – en uråldrig och karismatisk vampyr och till en början skrämmer han Diana. Han är ute efter handboken och talar om för henne att ingen riktigt vet vad boken innehåller, men att den absolut inte får hamna i fel händer. Diana och Matthew förälskar sig snart i varandra, trots att det är förbjudet. Enligt ett avtal som ingicks av alla de magiska släktena för evigheter sedan är det inte tillåtet för vampyrer och häxor att älska varandra. Genom sin kärlek – och Dianas än så länge undertryckta krafter – har de startat ett krig mellan världens alla övernaturliga varelser.
Jag är extremt kluven när det gäller huruvida jag gillar den här boken eller inte. Det finns mycket bra i den och den är väldigt trevlig läsning. Men det finns lika mycket, kanske mer, som jag ogillar med den och som jag har väldigt svårt att bortse från. Det jag främst tycker illa om är Matthew och Dianas förhållande. Det är nog det mest ojämlika förhållande jag hittills stött på i urban fantasy-genren, och det säger ju en hel del. Visserligen så är Matthew en extremt dominant person och det är långt ifrån enbart Diana som han styr med järnhand. Han delar ut order till alla och envar och förväntar sig inget annat än att de åtlyds. Men som sagt: maktbalansen i hans och Dianas förhållande känns så fel, speciellt eftersom hon är både viljestark och självständig i alla andra sammanhang. Hon säger dessutom åt honom, upprepade gånger, och han går med på försöka låta bli att vara så kontrollerande, men det går inget vidare sedan. Ständigt måste han rädda henne ur en eller annan svår belägenhet eller säger något som får mig att vilja slänga boken i väggen. En riktigt minnesvärd kommentar är ju denna: ”Fram med det, Diana. Jag känner det på lukten att du tänker, och det är omöjligt för mig att koncentrera mig”.
Men om man bortser på berättelsens avsaknad av jämställdhet så finns det faktiskt en hel del bra att hämta här också. Jag gillar exempelvis miljöerna som boken utspelar sig i – dels på universitetet där Diana och Matthew arbetar och de närliggande områdena, samt huset Diana växte upp i som gör lite om det vill och trollar dit alltifrån extra bordsporslin till gästrum vid behov. Jag gillar också det faktum att det känns som om de uråldriga vampyrerna (många av dem är över tusen år gamla) faktiskt har lämnat avtryck efter sig i historien och världen, snarare än bara funnits där som osynliga åskådare under ett par årtusenden. Dessutom så känns Diana och Matthews förhållande, som egentligen utgör grunden för hela handlingen, ganska så trovärdigt. Visst, hans kontrollbehov retar livet ur mig, men det är ju i varje fall bra skildrat och bidrar också till att deras förhållande inte känns som ett rosa, sötsliskigt sockervaddsmoln av perfektion.
Som sagt så är jag ganska kluven när det gäller min åsikt om boken. Den har förutsättningarna för att bli bra, men det är mer än de medeltida könsrollerna som bidrar till att den inte blir så bra som den skulle kunna bli. Till exempel så tappar boken enormt mycket i slutet – ungefär hundra olika karaktärer trycks in i huset där Diana växte upp och de bara pratar och tjafsar och diskuterar i all oändlighet. Dessutom så tycker jag att Harkness kanske kunde ha använt lite mer fantasi när hon gav sina demoner dess övernaturliga ”krafter”, vilka består i att de är extremt konstnärliga eller supergenier, samt extremt labila och emellanåt rent av galna. Ännu en sak som jag retar mig på är att alla karaktärer beskrivs med hjälp av hur de luktar. Matthew luktar kryddnejlika och kanel, hans vampyrmor sarsaparillarot och karamell, Diana kaprifol och krasbane och en stackars butler luktar möbelpolish och stärkelse. Jag känner att jag inte har något som helst behov av att veta hur bokens karaktärer luktar.
Så för att sammanfatta denna något spretiga recension så är Alla själars natt en bok som lyckas vara både bra och dålig samtidigt. Jag tror att det skulle kunna bli bra om alla irritationsmoment försvann eller åtminstone minskades ner rejält, och om författarinnan hade försökt göra någonting aningen mer originellt av det hela. För det finns där och dyker upp emellanåt, men det är inte nog. Som det är nu är Alla själars natt mest ytterligare en urban fantasy-roman i mängden, och som jag antagligen mest kommer att minnas för citatet ovan och det faktum att det finns vampyrer som tränar yoga med i den.
Betrakta betyget som 2,5.
Betyg:
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
