|
Skriven av Tintaglia den 30 maj 2011
|
Det är sällan man råkar på böcker som börjar så bra, fortsätter så mediokert och slutar så dåligt som The Left Hand of God. Vi börjar med att lära känna Thomas Cale, en lärjunge i the Sanctuary - en helgedom tillägnad The Hanged Redeemer. Lärjungarna behandlas grymt, tränas hårt och straffas med tortyr eller död om de inte lyder minsta vink eller formulerar egna tankar. Början är klaustrafobisk, mörk, otäck och oerhört spännande när Cale och hans vänner råkar ut för en rad händelser som leder till att de tvingas fly från helgedomen. När vännerna smyger bort från den hotfulla borgens fasor i mörkret är det lätt att tänka att detta är en förbannat bra bok. Den är skriven med ett exceptionellt bra och fräscht språk - käckt, livfullt och kryddat med mörk humor.
Efter flykten går det dock, tyvärr, käpprätt utför. Bort med den mörka, otäcka skräckspänningen. Bort med allt som gjorde boken bra. Bort med fantasifulla miljöer och intressanta förhållanden mellan människor... och Istället får vi följa Cale och hans (tråkiga, intetsägande, personlighetslösa) vänner när de försöker etablera någorlunda vanliga liv i första bästa stad som de kommer till. Ungdomarna blir kära, röker cigarrer, äter mat, tränar med svärd, bråkar med folk... hmmm, gäsp. Mest av allt sitter jag som läsare och väntar på att det ska hända någonting, kanske att Cales vänner ska bli överfallna och släpade tillbaka till helgedomen, så att han måste rädda dem och möta the Redeemers och sina personliga demoner. Men icke. Sida upp och sida ner om hur cool Cale är, utan att någon egentligen gör någonting som relaterar till någon form av handling. Gäsp, gäsp. Så lägger vi ytterligare några dussin sidor på att lära en dövstum släkting till kärleksintresset (insignifikant biperson, alltså) att tala teckenspråk. Ooooh, så spännande. Mitten kan bäst beskrivas som utfyllnad i såpoperaformat. Det händer lite saker här och var, men handlingen lyser med sin frånvaro och karaktärerna visar sig vara oerhört tråkiga, personlighetslösa och endimensionella. Förutom Cale som tydligen ska vara Cool, för det säger författaren.
Men, mot slutet så marscherar en armé av Redeemers ut ur helgedomen för att starta krig! Yes, tänker man, nu händer det grejer! Men icke. Författaren väljer tråkigast möjliga väg genom kriget för sin lille coole mördare - som strateg åt den lokala militären. Vid den här punkten börjar jag, tyvärr, att skumma i texten. Det är någonting jag mycket mycket sällan gör. Arméer marscherar hit och dit, fascinerande beskrivningar av hur huvudpersonen står och tittar på en karta och tänker ut vart de kommer att marschera härnäst och med hur många kavallerister... ungefär lika givande som att läsa 100 sidor om någon som spelar figurspel. Eländet får till slut sitt antiklimax och vi får vänta på svaren tills nästa volym. Förvänta er ingen känsla av att ha avslutat någonting när ni lägger undan boken! Av alla frågor som väcktes i början av boken så får man bara svar på en enda, och det svaret hade man redan listat ut med tanke på att det står i texten på baksidan av boken. Det är liksom ingen överraskning att Cale kanske kan förgöra världen... det står på baksidan av boken! Varför i hela världen ska man behöva läsa 500 sidor för att få reda på en slutsats som står skriven på baksidan?!? Jag känner mig dum och grundlurad.
Trots en förbaskat bra början så kan jag inte ge den här boken högre betyg än sämsta möjliga. Det är som en underbar förrätt av kunglig kvalitet som fortsätter via en kall McDonaldsmåltid med sladdriga pommes till en möglig efterrätt som orsakar diarré. Läs den inte. Låt dig inte luras av det coola fodralet eller kommentarerna i stil med "sensation", "best-seller" osv. Detta är 100 sidor briljans följt av 400 sidor dynga, och man får inte ens en avslutning för att plåga sig igenom eländet.
Betyg:
|
|
|
|
#1 · Vinter · den 30 maj 2011, 12:48
|
Hahaha. Gillar matliknelsen.
|
|
#2 · Isíliel · den 3 juni 2011, 20:10
|
Jag gillade den, eller iaf delar av den, mitten håller jag med om att var trist, marscherandet och slutet på kriget smått irriterande. Men det ska bli intressant att läsa uppföljaren och se hur allt byggs vidare.
|
|
#3 · Tintaglia · den 3 juni 2011, 22:06
|
Jag kommer inte att läsa uppföljaren... så berätta gärna hur det går!
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
|
 |
 |
| Författare |
|
Hoffman, Paul
|
|
Serie
|
|
Boken är fristående.
|
|
Vill du skriva recensioner?
|
|
Catahya söker alltid nya skribenter. Prata med Isblad om du är intresserad.
|
|
