Meny
Startsidan
Forum
Litteratur
Film
Musik
Artister
Recensioner
Spel
Noveller & Dikter
Butik
Community

Användarnamn

Reklam

Community (7 medlemmar inloggade)
Användarnamn
Lösenord
 

· Bli medlem
· Information om
  cookies

· Glömt lösenordet?
Torsdag den 9 september 2010

Reklam

Navigation
Catahya > Musik > Recensioner > Pleasure and Pain

Pleasure and Pain
Skriven av Tincocár den 3 april 2006
Theatres des Vampires startade upp som ett ganska boktroget melodiskt bm-band, men har sedan starten glidit allt mer in på den gotiska banan för att anta skepnaden av en sorts Cradle of Filth light. De låtar TdV har i bagaget anno 2005 är dock mer atmosfäriska och tempot betydligt slöare än hos nämnda britter och sångerskan Scarlet nyttjar ofta någon form av mindre agro Courtney Love-stämma. Ljudbilden är relativt unik och man räds inte att friskt blanda de olika frukterna från metalträdet. Jag känner även att en viss hinna av gotisk rock har bakats in i soundet och med tanke på stigen bandet hittills vandrat är det inte orimligt att anta att det är här bandet kommer att hamna när de traskat färdigt.

Bandets styrka hittar vi i låtuppbyggnaden som vittnar om att stor potential finns, ty det är ett knippe riktigt intressanta låtar som befolkar italienarnas senaste kreation. Dessvärre har jag stora problem att ta till mig den kvinnliga sången. När den hesa och gnälliga stämman ersätts av en operaliknande röst eller av vanlig rensång fungerar det visserligen rätt bra och mannen som lägger bassång är fullkomligt lysande. Men en platta man bara kan njuta av under vissa partier lever sällan länge i minnet och som helhet är Pleasure and Pain tyvärr inget vidare. Vampyrlyriken passar dock som handen i handsken till musiken och ibland får jag känslan av att bandet är mer måna om det konstnärliga än att faktiskt producera bra låtar. Spår som ändå är bra hittar vi på platserna 4, 6 och 8 i "My Lullaby", "Let Me Die" och "Reason and Sense". I det första träffar man helt rätt och alla olika influenser av gothic, doom och operatic et cetera går i perfekt symbios. Resultatet är en atmosfärisk, men ändå melodisk, resa i vampyrismens tecken och hade hela produkten varit av samma kvalitet så hade den här texten enbart bestått av gladlynta superlativ.

Eftersom jag känner mig osedvanligt snäll i dag tänker jag åberopa det gamla ordpråket "friskt vågat, hälften vunnet" och till detta addera den underbara upplevelse de bra spåren genererade. Kontentan av det hela? En något svag 3:a.

Betyg:

 

Kommentarer (3)
#1 · Bolion · den 4 april 2006, 15:53
Jag kan inte uttala mig så mycket om den här plattan, men Bloody Lunatic Asylum är den skivan som fallit mig mest i smaken vad gäller Theatres Des Vampires.

#2 · Militant Goblin · den 8 april 2006, 10:53
Kan inte säga att jag är ett större fan av ToV, some du säger är det alldelles för mycket CoF över dom, men gillar man sådant kan jag tänka mig att det är en hit...

#3 · Tincocár · den 9 april 2006, 17:36
#2: Jag tycker CoF är bra :P


Skriv kommentar

Man måste vara inloggad medlem för att kommentara

 
Recension
Artist
Theatres des Vampires
Releasedatum
2005
Spellängd
44 min 44 sek
Antal spår
11