Meny
Startsidan
Forum
Litteratur
Film
Musik
Artister
Recensioner
Spel
Noveller & Dikter
Butik
Community

Användarnamn

Reklam

Community (1 medlem inloggad)
Användarnamn
Lösenord
 

· Bli medlem
· Information om
  cookies

· Glömt lösenordet?
Torsdag den 9 september 2010

Reklam

Navigation
Catahya > Musik > Recensioner > Eternity

Eternity
Skriven av Tincocár den 26 juli 2006
När före detta Moon’Doc-vokalisten Chris Bay och Gamma Ray-trummisen Dan Zimmerman slog sina påsar ihop 1998 och bildade Freedom Call drog man det sound vi känner som Power Metal till sin absoluta spets. Fantastiklyriken, körerna, de glattiga melodierna, schlager-refrängerna och alla andra ingredienser som gör att många människor inte står ut med genren har alla en framstående roll i tyskarnas låtbygge. Personligen var jag föga imponerad av bandets två första kretioner men så hittade man till slut ganska rätt år 2002 med dagens recensionsobjekt, “Eternity”.

Melodiöst och allsångsvänligt är bara förnamnet när öppnande “Metal Invasion” sätter ribban för albumet. Men för första gången rycks jag med i tyskarnas, otroligt tyska, musik och jag vågar påstå att det är det bästa man presterat så här långt. Keyboarden har en mycket framstående roll och det är egentligen bara på grund av de distade gitarrerna man hör långt bak i mixen som gör att det över huvud taget går att klassa som metal. Men faktum kvarstår, låtmaterialet ter sig ruskigt starkt den här gången då man fortsätter med höjdarna “Flying High” och “Ages Of Power”. I den senare slänger man av någon anledning in lite growlsång vilket känns helt malplacerat men ändå som någon form av kvitto på att det trots allt är hårdrock man lyssnar på och inte schlager. Något sådant kvitto får man sannerligen inte i plattans bottennapp, “Bleeding Heart” som är en sådan där fruktansvärd ballad som bara tyskar mäktar med att producera. Efter detta blir skivan något ojämn med dels starka kort som hockeykörsdängan “Warriors”, radiohitvänliga “The Eyes Of The World“ och “The Final Countdown-rippen “Land Of The Light” och dels riktigt svaga kreationer som “Flame In The Night”, “Island Of Dreams och “Turn Back Time”.

På det stora hela känns dock “Eternity” som en väldigt frisk fläkt och positiviteten i tyskarnas låtar smittar helt klart av sig. Det går dock inte att bortse från att det ibland blir riktigt hemskt och således kan jag inte ge Freedom Call ett toppbetyg.

Betyg:

 

Kommentarer (3)
#1 · subzero · den 28 juli 2006, 17:20
Det är so o-t-r-o--l-i-g-t positiv musik så att man inte kan låta bli att dra på smilbanden.. Keep going strong FC ! :)

#2 · Bolion · den 6 augusti 2006, 23:44
Åååh ... nostalgi! :D

#3 · Ashgrakh · den 10 augusti 2006, 02:35
Schlager Metal.


Skriv kommentar

Man måste vara inloggad medlem för att kommentara

 
Recension
Artist
Freedom Call
Releasedatum
2002
Spellängd
48 min 2 sek
Antal spår
11