|
Torsdag den 9 september 2010
|
|
Catahya > Noveller & Dikter > Dikter > [Vårfrost] Morgonsyner
|
|
Skriven av Elrond den 27 mars 2010 [Utskriftsversion]
|
Natten, den har brett sig nu timma efter timma. Men snart så kommer gryningen och mörkret skall försvinna. Vid solens första strålars klang, de ljusa änglars strängar, så synes grönt, det gräset skönt, på vida fält och ängar.
De gröna strån, det hav av gräs, det kämpar hårt om våren. Förbi är vinterns bittra storm men ännu syns där spåren: spår av snö och spår av frost och nordanvindens skri. Dimman slås runt skog och ås och kylan andas fri.
Jag tänker att jag har en häst, som bär mig vägar fram. Fram mot morgonljuset, där bakom bergens kam. Hans man är mörk, hans päls är varm, fast luften kring är kall. När sol går opp, vi för galopp, mot vildmarkernas kall.
Men tankarna har ingen roll på verklighetens scen. Här står jag än, en tidig vår, med dis kring mina ben. I denna tid av ostämt blåst så är det gott att drömma och se hur våren, klämd i frost, sig sina blommor sömma.
|
|
|
|
#1 · Elrond · den 27 mars 2010, 11:40
|
Jag kan inte kalla mig riktigt nöjd. Känner ibland för att lägga ned hela "takt och rim"-saken..
|
|
#2 · pickel · den 30 mars 2010, 15:21
|
Något speciellt stycke du ogillar? mot vildmarkernas kall.-> mot vilda markers kall. ?
och nordanvindens skri. -> och nordans kalla skri. ?
Jag är inte rätt person och säga något men jag gillar det.
|
|
#3 · pickel · den 30 mars 2010, 15:21
|
Din dikt alltså.
|
|
#4 · Elrond · den 31 mars 2010, 10:43
|
Nej, inget sådant. Känns bara som att jag ibland hämmar mig själv genom att dela upp så mycket rim.
|
|
#5 · mr Swessami · den 11 april 2010, 13:42
|
Oj. Jag menar om det här är att vara hämmad... Ibland kan ramarna vara dödande för kreatviteten. Pröva och släpp loss, se vad som händer/ den takt löse
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentara
|
| |