| Meny |
| Startsidan |
| Forum |
| Litteratur |
| Film |
| Musik |
| Spel |
| Noveller & Dikter |
|
Noveller Dikter Novellantologin Catahyaberättelsen |
| Butik |
| Community |
| Användarnamn |
| Reklam |
|
|
|
| Torsdag den 9 september 2010 |
| Reklam |
 |
 |
 |
| Navigation |
| Catahya > Noveller & Dikter > Dikter > Stjärnnatt |
| Stjärnnatt |
| Skriven av Elrond den 25 juli 2010 [Utskriftsversion] |
|
Kring Månen de satt som stenar på ring, de tysta små ting som skiner i natt. Som barn uti skräck de lyssnade på hur Månen, hon gå likt kaptenen på däck. Hur sång lade an hennes sorgfyllda steg. Ja, stjärnorna teg när månljuset spann II Då satte vi oss kring vårt läger och såg uppå stjärnornas ljus. Vilken ofattbar lyster de äger, då när de har natten som hus. Och vi skickade mat åt varandra, och smaklöst vi skålade vatten. Om dagen, vi sjunga och vandra för att vila och äta om natten. Jag önskar få månen befalla och att bära dess sjungande brand. Att stjärnorna kom då jag kalla att begylla ett mörkade land. |
| Kommentarer (2) |
| #1 · Lalaith · den 29 juli 2010, 20:25 | |
|
Underbart! Absolut strålande, om jag får vara så vitsig. Jag hade lite problem med rytmen på en del ställen, men i efterhand är det inget som stör. Jag sitter bara här och avundas de som kan se stjärnorna istället för tunga moln och hemska ljusföroreningar. |
|
| #2 · Elrond · den 3 augusti 2010, 23:40 | |
|
Nej, ingen dikts rytm faller perfekt första gången man läser den. Tack för din uppskattning. :-) |
|
| Skriv kommentar |
|
|