Meny
Startsidan
Forum
Litteratur
Film
Musik
Spel
Noveller & Dikter
Noveller
Dikter
Novellantologin
Catahyaberättelsen
Butik
Community

Användarnamn

Reklam

Community (7 medlemmar inloggade)
Användarnamn
Lösenord
 

· Bli medlem
· Information om
  cookies

· Glömt lösenordet?
Torsdag den 9 september 2010

Reklam

Navigation
Catahya > Noveller & Dikter > Noveller > #05 Flykt

#05 Flykt
Skriven av Bolion den 9 oktober 2003 [Utskriftsversion]
Bolion var säker; alla sov. Endast han var vaken denna blåsiga, kalla natt då allt skulle ta slut.
Försiktigt, för att inte väcka Dastasia, rullade Bolion ur sin mantel. Han lyfte varligt på hennes huvud för att komma ur hennes omfamning. Som den oerfarne smygare han var gjorde han sitt bästa för att ta sig från ringen av sovande människor.
Hans hals hade dragit ihop sig till en blöt, obehaglig boll som gav honom kväljningar. Hans tunga sinne hade plågat honom i många månader nu; fanns det inget ljus i det tjocka, ogenomträngliga mörkret, ens vid slutet?
En stark vind blåste honom i ansktet; han kände hur ögonen tårades och hur läpparna torkade. Det stärkte honom; Världen hatade honom fortfarande. Han intalade sig att det aldrig skulle vara annorlunda och gick med bestämda steg mot sitt mål.
I månens ljus såg den väldigt skräckinjagande ut. Ravinens brant var så djup att han inte såg botten. Det sista hans ögon skulle tolka var kall, hård svärta. Han rös. Men det kunde inte hjälpas; han vägrade uppleva en dag till med sig själv.

Så där stod han, blickande ner i sin frälsning. Han kände sig stressad. Tvungen. Varför visste han inte; han ville ju verkligen göra detta. Varför skulle det behöva vara så svårt?
Långsamt lyfte han sitt vänstra ben; ett steg, och allt skulle sluta, här och nu. Klumpen blev hårdare och växte sig större; Han fann sig själv frusen, där han stod och darrade på ett ben och försökte behålla balansen i det starka blåsvädret.
Han vågade inte. Så simpelt som ett steg var honom övermäktigt. Ilska och vanmakt grep tag i honom, klöste hans tärda inre. Han hade ingen återvändo nu. Att gå tillbaka skulle dräpa allt; han skulle krympa och bli mindre värd än en ful, äcklig insekt. Med arga steg började han gå runt i vanmakt, och när han passerade ett träd knöt han sin hand och drämde in den mot trädets stam.
Smärtan rusade upp för hans arm, först behagfullt, sedan fruktansvärt plågsamt. Han greppade sina blödande knogar och skönk ihop med hårt sammanpressade tänder.
Tårarna ville komma. Han vägrade släppa ut dem. Han grät aldrig. Under några omständigheter.
Han vände åter sin blick mot ravinen. I sin vredesdans hade han kommit ungefär trettio steg från dess vassa, kusliga kant. Han visste med ens hur han skulle besegra sin rädsla.
I en enda rörelse reste han sig och började springa. Han accelerade för varje steg; Inget skulle hindra honom nu.

Som att vakna ur orolig sömn fann han sig stå vid kanten och åter blicka ner i ravinens svarta botten. Hur hade detta gått till? Han var ju så nära…
Hans styrka försvann; benen vek sig under honom och han föll ihop på knä. Många års tårar strömmade slutligen ut ur hans ögon; han torkade bort dem, men märkte snart att det var meningslöst; kinderna förblev våta och ömkliga. Han gömde sitt ansikte i sina händer för att dölja sin nakenhet.
Hans tårtar blev till gråt; snart skakade hela hans uppenbarelse. Han var inte ens värd att kallas människa. Han kunde inte leva med sig själv; han var dömd till att alltid vara hatad av världen. Ej heller kunde han dö för sig själv; sina misslyckade prövningar talade för sig själva på ett hänsynslöst sätt.
Bolion hade tappat all uppfattning om tid och rum när Dastasia hittade honom. Utan att säga ett ord satte hon sig brevid honom och lade hon armen över Bolions rygg. När den gråtande unge mannen lutade sig mot henne och grät i hennes famn likt ett litet barn, omslöt hon honom i sin mantel och höll hon honom hårt, som bara hon och ingen annan kunde.

 

Kommentarer (7)
#1 · Vhailor · den 9 oktober 2003, 12:49
Oooo! Intrigue! ;p
Skitbra, Bolion. Keep 'em comin'!

#2 · Nìniel · den 9 oktober 2003, 13:56
Underbart! Det är ju så man nästan får tårar i ögonen. Fortsätt så!!!!!

#3 · Vinter · den 9 oktober 2003, 14:22
Vadan denna plötsliga invasion av tecknet ; ?

Bra, som vanligt.

#4 · Glaranduil · den 9 oktober 2003, 16:02
Graejt Bolion! Synd att den inte var lika lång som de tidigare bara ;)

#5 · Wres · den 12 oktober 2003, 16:15
Lika bra som vanligt :) Men som Glaranduil sa så är den kanske lite väl kort.

#6 · Beren · den 10 december 2003, 23:01
Väldigt bra!

#7 · Luthien · den 29 april 2004, 22:09
I love it!! Mer.. :D


Skriv kommentar

Man måste vara inloggad medlem för att kommentera