|
Skriven av Darce den 25 maj 2009 [Utskriftsversion]
|
Jag störtar. I filmer faller stjärnjagare alltid så långsamt. För mig går det snabbt. Brinner gör jag också. Jag borde väl säga att ag inte känner någon rädsla, att allting flyter på som i en dröm. Men det stämmer inte. Jag är rädd. Oändligt rädd. Rädd för att dö, rädd för att förlora allt det jag har kämpat så hårt för att bygga upp.
Rädd för att förlora Rieko.
Jag kan se det framför mig. Hur hennes nötbruna ögon fylls av tårar då budet om min bortgång når henne. I alla fall hoppas jag att de ska göra det. Jag vill tro att jag betyder så mycket för henne.
Officeren som framför nyheterna kommer att säga att det ännu finns hopp. Jag kan ha landat på en planet med andningsbar luft. Kanske kommer jag en dag tillbaka. Det är omöjligt att veta. Rymdflottan genomsöker inte alla närliggande planeter bara för att hitta en lågrankad soldats kvarlevor.
Nu börjar mitt skepp snurra allt snabbare. Mina ögon fylls av svettdroppar. Visiret immar igen.
Snart dör jag.
Rieko kommer att sörja. Det är jag så gott som säker på. Det kommer att ta lång tid innan hon slutarbära svart. Det är inte ett problem, Rieko har många svarta kläder. En del har jag till och med köpt själv.
Men hon är bara människa. Liksom jag. Hon kommer att torka tårarna, resa sig och möta en ny dag. Rieko kommer att älska igen. Hon kommer inte att glömma, men hon kommer att gå vidare.
Jag borde vara glad för hennes skull. Men tanken på henne med en annan man gör mig rasande. Vreden tränger för en stund undan min rädsla. Jag försöker hålla fast vid den, men en luftgrop splittrar den.
Det så hett att jag inte längre kan hålla ögonen öppna. Jag känner hur något rinner ner för min kind. Hoppas det inte är huden som smälter.
Jag har ont. Så fruktansvärt ont.
Allting är upplyst. Jag försöker tänka på hur mycket jag älskar Rieko, men det går inte att samla tankarna.
Det kommer ingen smäll. I alla fall känner jag ingenting. Plötsligt upphör jag bara att finnas.
...
På Jorden kvider Rieko i en annan mans armar. På golvet ligger en svart spetsbehå.
|
|
|
Man måste vara inloggad medlem för att kommentera
|
| |
