| Meny |
| Startsidan |
| Forum |
| Litteratur |
| Film |
| Musik |
| Spel |
| Noveller & Dikter |
|
Noveller Dikter Novellantologin Catahyaberättelsen |
| Butik |
| Community |
| Användarnamn |
| Reklam |
|
|
|
| Lördag den 18 maj 2013 |
| Reklam |
 |
 |
 |
| Navigation |
| Catahya > Noveller & Dikter > Noveller > Det sista slaget 002 |
| Det sista slaget 002 |
| Skriven av Sahchu den 26 november 2005 [Utskriftsversion] |
|
Hasu tittade upp på alven som hade skjutit iväg pilen. Han tittade argt bort mot träden och sa något på ett främmande språk till de andra. Alven sprang iväg till den man han hade skjutit och drog ut pilen från hans beniga kropp. "Hehe... en prästjävel" Sa han muntert och visade upp det gråa korset prästen hade haft kring sin hals. "Du är väl ingen prästjävel?!" Utbrast en av alverna och tog tag om Hasus båda axlar. Han log lite, men sedan svartnade allt för hans ögon igen. Hasu blinkade hårt med ögonen. Han låg i en liten dunge, vad gjorde han här? Här låg han ju inte förut! Ingen syntes, ingen verkade vara i närheten. När han tänkte vidare på saken syntes inget alls. Det var helt svart framför ögonen. Men han visste att han låg i en dunge. För det luktade, kändes och lät så. Han reste på sig och gnuggade ögonen. Men det skedde ingen förbättring. Han försökte se vad som fanns framför honom. Men det var bara svart. Han gnuggade ögonen igen, men fortfarande bara svart. Han försökte höra om någon var i närheten. Men inget hördes, förutom det vardagliga fågelkvittret. Hasu gick fram ett steg och kände med handen framför sig. Det var ett träd, med vilt spretande grenar. Hasu slet av en och tänkte att det var bäst att ha den. Han gick ett steg till, detta var osäkrare än det förra. Ett steg till så skulle han vara uppe på vägen. Men han tvekade. Han vände på huvudet och lät ögonen, fast han inte kunde se, glida över skogen. Sedan vände han sig om och gick in i den igen. Han ville inte ut till vägen. Den ledde ingen stans. Han hoppade över floden, han hade hört den. Med många försök att hitta en väg upp för ett berg hörde han något bakom sig. "Vad gör du här?" Frågade en tunn liten röst. Utan att vända sig om svarade Hasu på frågan. "Jag vet inte, men jag letar efter en väg upp, jag kan inte hitta den" Han kände hur den lilla flickan, som han trodde att det var smög sig närmare. "Men kan herrn inte se den?" Frågade hon och förde hans hand till en liten utpekande bergbit. "Nej" Svarade Hasu och kände på den lilla biten. "Nu håller du på den!" Sa Flickan och la Hasus hand rätt på berget. Han hävde sig upp och kände nästa. "Tack, vad heter du?" Frågade han och tog tag i berget och hävde sig en meter längre upp. "Jag heter Linn" Sa flickan och Hasu kände hur hon hoppade upp bredvid honom. "Jag heter Hasu" Sa han och lät blicken löpa över vad han skulle ha sett. "Låt mig inte ha blivit blind" Tänkte han för sig själv. "Varför såg inte herrn vägen?" Frågade Linn. "Jag vet inte" Sa Hasu igen och lände efter vart det var lämpligast att sätta handen. Linn la rätt hans hand igen och skrattade lite. "Du är konstig, varför ser du inte?" Frågade hon och la rätt hans hand när han kom till nästa bit. "Jag kan inte se" Sa Hasu och blinkade hårt. Han tog tag i den gräsbeklädda marken ovanför sig och hävde sig upp på den. Han ställde sig upp och Linn strax bredvid. Hon var tyst. Sa inget alls, Hasu kände hur hon tog hans hand och hur hon darrade. "Titta" Nästan kved hon. Hasu tittade ner på fläcken där flickan stod. Men det svarta täckte fortfarande hans ögon. Någon gick fram emot dem och lyfte flickan ifrån honom. "Hej lilla kompis" Sa en sträv röst. "Du..." Morrade Hasu och knöt nävarna. "Ja, såg du inte det?" Sa mannen och skrattade. "Jinx... min lilla vän" Sa Hasu med ett brett leende på läpparna. "Ja, vad är det din lilla skit?" Frågade mannen vid namn Jinx. "Oj då, värst vad du var ful i mun, ska du inte säga så om dig själv... Din lilla skit" Hasu drog ut på det där sista. Jinx suckade och de andra männen skrattade. "Hade du kul sist gång vi sågs?" Frågade han och Hasu kunde se framför sig hur ett brett hånleende förvred Jinx fula ansikte. "Jo då, ni sprang som små skitar ifrån de där alverna" Sa Hasu och log brett. "Jaså? Var dom vänliga emot dig eller?" Fräste Jinx och de andra männen skrattade. "Jo då, vi hade väldigt trevligt, först dödade de en präst, sedan drack vi kaffe och åt bröd, skrattade åt era ansikts uttryck när ni sprang iväg och sedan sov vi i en liten glänta" Sa Hasu och skrattade. "Ett riktigt pyamas party altså?" Utbrast Jinx och männen skrattade. "Vet du vad?" Sa Hasu mer som ett påstående. "Nej" Sa Jinx uppriktigt. Han var så dum. "Jo, att de där männen bakom dig, dom skrattar för att dom hatar dig och om dom inte skulle göra det... dom skrattar åt vad jag säger om er. Din lilla skit" han drog ut på det sista igen. Männen visade sin uppriktiga sida och brast ut i en stor skrattsalva. "Va fan!" Jinx stampade med foten i marken. "Din lilla skit" Sa en av männen. De andra skrattade och flickan hasade ner från berget. Hasu satte sig på marken. Han hade känt något emot foten. Nu plockade han upp det och kännde på det. Det var runt och ganska skarpt. Nej, inte runt, det var halvmånefromat och stort. Men vasst var det. Han skar sig och stoppade fingret hastigt i munnen. Det var som en böjd kniv. En dolk, han stoppade den i bältet. Och plötsligt kunde han se igen... Hoppas ni tycker om serien, egentligen handlar den inte om något "Sista slag" Så titeln är lite opassande. Men ni får komma på vilken titel ni vill och skriva den i "Komentarer" Så byter jag till den som jag tycker e bäst :) |
| Kommentarer (1) |
| #1 · Dragon changer · den 26 november 2005, 21:47 | |
|
Den är bra, väntar på en bra fortsättning till en bra historia.
|
|
| Skriv kommentar |
|
|